3 mån kontroll - vecka 13 och 14

Sjukgymnasten

Jag har nu träffat min sjukgymnast igen och diskuterat mina smärtor i ryggen. Han undersökte rörlighet och styrka och konstaterade att mitt onda sitter i spända muskler lite till höger i korsryggen. Delvis beror detta på att jag får mer och mer problem med min högra höft, alltså den icke opererade höften. Jag har fått svårare att promenera p.g.a. den och jag snedbelastar lite (omedvetet) när jag rör mig. Jag ska fortsätta med träning som är skonsam för ryggen och försöka promenera kortare sträckor.

Det där med promenader har tyvärr inte blivit av den senaste veckan. Främst beror det nog på dåligt väder (ja, jag vet - "finns inget dåligt väder bara dåliga kläder"). Men jag har rört mig mer inomhus, bl.a. "trappträning"och tränat på gymmet 3 gånger i veckan.

Nästa vecka ska jag på återbesök hos min ortoped i Halmstad och då kommer jag naturligtvis diskutera det här med min andra höft, som mer och mer begränsar mig. Känner mig inte mogen för en till operation den närmsta tiden. Jag vill landa i det här och vill försöka stärka kroppen så gott det går.

Rehab

Min rygg har inte blivit bättre och det är speciellt förmiddagarna som är jobbiga. När jag varit i gång en tid blir ryggen mer följsam och jag blir rörligare. Försöker göra "katten" och undviker tunga övningar eller tunga lyft för att skona ryggen. Rehabträningen gör jag i första hand på gymmet.

Vänster höft har dock blivit lite rörligare (inte höger höft) och kan nu bl.a. kliva in i bilen som vanligt.
Idag testade jag att gå ner i huksittning som jag trodde att jag aldrig mer skulle klara. Har fått höra att jag ALDRIG ska kunna göra detta. Men inser att det är trots allt individuellt. Jag har ofta suttit i den positionen när jag använt golvet till att lägga ut mönster och klippa till. Men jag vill poängtera att alla med höftprotes bör INTE sitta så här. Vi har olika förutsättningar och olika kroppar. Även om jag KAN sitta så här så kommer det inte bli någon vana. Jag är trots allt försiktig och vill inte utsätta mig för risken för luxation.

Värmedyna

Jag fick tips av en vän på gymmet att använda en värmedyna för att mjuka upp musklerna i svanken. Googlade lite och fastnade för denna som blivit "Bäst i test". Finns att köpa på många ställen men valde Apoteket Hjärtat eftersom de var billigast (255 kr). Dessutom fraktfritt och snabb leverans.

Jag har nu använt den en stund och visst gör den skillnad! Jag kommer även att ha den i sängen så jag enkelt kan koppla på den en stund innan jag går upp på morgonen.

Återbesök hos ortoped

Den 2 dec hade jag tid för en 3 månaders kontroll i Halmstad hos ortopeden som opererade mig. Jag var tidigt ute med tanke på de dryga 3 milen jag hade att köra. Väl där får jag dessutom vänta ca 40 min efter utsatt tid. Nåja, det gör inte så mycket men det var lite oväntat eftersom jag tidigare har kommit in tidigare än den bokade tiden. Idag var det snorhalt och jag kan tänka mig att ortopederna och akuten hade lite extra att göra denna förmiddag.

Läkaren frågade hur jag mådde och hur det gått efter operationen. Han kollade mitt sår/ärr, som såg/ser fint ut. Jag har en ocementerad protes i titan, främre snitt. Min benkvalité är så bra att ocementerad var bäst enligt honom. Vidare: - "Kan du stå på ett ben"? Jag: - "Javisst, det är en av de övningarna jag gör på balansplatta några gånger i veckan". - "Haltar du"? Jag: - "Ja, men p.g.a. den andra höften som smärtar mer och mer".......
Vi tittade på röntgenplåtarna som togs efter operationen och han förklarade att man kunde se att även den andra höften är angripen. Han ansåg att det blir nog nödvändigt med operation även där och ville boka in en tid efter jul. Jag tvekade av flera orsaker. Jag förstår att om jag ska kunna gå normalt så måste det till en protes även i höger höft men trodde kanske att jag skulle kunna skjuta på det en tid. Suck! Men som det ser ut nu haltar jag mer och mer och det är INTE kul...... Jag kommer få en ny kallelse i februari och så får jag se hur jag känner då.
Jag frågade lite om varför jag fick blodtrycksfall med tre (3) svimningar som följd. Han förklarade att smärta kan utlösa blodtrycksfall och händer ibland vid ryggbedövning.

Det positiva är att värmekudden jag har köpt lindrar mina ryggsmärtor. Jag har den i fåtöljen framför TV:n och på natten har jag den i sängen och knäpper på den först på morgonen innan jag går upp. Så skönt och hoppas att den nu ska fortsätta göra ryggen och kroppen följsammare!

Hemmasytt

Hemma har jag suttit en hel del vid symaskinen denna vecka. Julklappar på gång! När jag fick veta att Elsa 7 år, som börjat rida, önskar en tröja med en häst på började tankarna gå.... Hm, kanske jag skulle sy en till henne? Letade i mina gömmor och här är resultatet. Det blev även en kudde till hennes rum.

Sen fortsatte jag att sy fler julklappar, tröjor till småkillarna och en kudde till tonårstjejen.

Det är så roligt att skapa något med det jag hittar i mina gömmor. Men nu för tiden är det inte så ofta det händer och startsträckan blir längre och längre. När jag arbetade i textilslöjden var huvudet alltid inställd på att hitta nya idéer och hur de skulle lösas. Dessutom skulle det vara elevanpassat vilket var en utmaning i sig.

13 veckor (eller 3 mån) efter op

1. Ryggen är fortfarande ett problem. Allra sämst är det på morgonen/förmiddagen.
2. Har investerat i en värmedyna och hoppas den ska lindra något.
3. Högra höften smärtar mer och mer. Fick en dag använda en krycka för att kunna förflytta mig inomhus.
4. Rörligare i vänster höft, den opererade.
5. Starkare i benen och det är lättare att gå i trappan.
6. Kliver in i bilen som vanligt, alltså med höger ben först.

Pausa livet 

Den här hösten liknar ingen tidigare. Dagarna efter min operation den 2 sept minns jag som extremt jobbiga. Men samtidigt var jag så fokuserad på att ta hand om mig själv, gå upp på morgonen, kunna klä mig, försöka att gå riktigt med hjälp av stöd etc. Men framför allt var jag trött och behövde mycket vila.

Träningen i början var enkla övningar i sängen och att ta sig i och ur sängen var en utmaning och att på stapplande steg ta mig till toa varannan timme på natten kändes som ett träningspass. Men man glömmer allt det där efter en tid när man blir starkare och kroppen börjar fungera igen.

Den här tiden har fått mig att bromsa in och reflektera över saker som jag kanske inte gjort tidigare. Mitt skrivande här har fungerat lite som terapi. Att formulera sina tankar och dokumentera hela resan har gett mig ett slags ro. Jag har tvingats acceptera att jag inte är samma person som för 10-20 år sedan, eller rättare sagt att min kropp inte klarar saker som min 10-20 år yngre kropp gjorde. Åren har hunnit ifatt mig och på sätt och vis känner jag mig lugnare, stressar inte och planerar inte in så många måsten. Rent mentalt mår jag ganska bra trots viss frustration över att inte kunna gå normalt, vilket nu beror på min andra höft.. Självklart längtar jag till att bli mig själv igen.
Jag inser också att så många runt mig har det ännu kämpigare med allvarliga sjukdomar etc. Jag har trots allt möjlighet att byta ut det som inte fungerar. I övrigt är jag frisk.

Nu när min andra höft börjar smärta och en ny operation är nödvändig inom en snar framtid, kommer tankarna. Hur var det egentligen? Orkar jag att gå igenom allt igen så här kort tid efteråt?

Efter mötet med min ortoped i Halmstad, då jag fick se röntgenplåtarna, började jag inse att jag borde verkligen fixa även min högra höft snarast möjligt. Nu vet jag lite vad som väntar mig, på gott och ont, och de är de tankarna som spökar. Hade självklart önskat att jag hade fått lite mer tid för att återhämta mig och bli starkare i kroppen. Ryggen har också satt käppar i hjulet och jag har svårt att röra mig som jag vill i vardagen.
Jag har grubblat och övervägt olika scenarier. När "passar" det i tiden? Kanske korkat att tänka så men jag har kommit fram till att det bästa vore att få det gjort innan sommaren. Jag vill kunna vara i trädgården, fixa lite med blommor och mina blygsamma odlingar. Vill kunna resa, bada och njuta i en solstol som jag brukar. Men vi får se vad som händer.....

Nu har jag skickat en egenremiss till Capio Movement i Halmstad. Jag ville från början operera mig där eftersom jag har så positiva erfarenheter av deras bemötande och omhändertagandet då jag opererade mina händer (karpaltunnelsyndrom). Men jag hamnade på regionsjukhuset av olika skäl. Jag kan inte klaga på operationen och kirurgen gjorde ett bra jobb, men det var andra delar av vården jag reagerade mot. Bagateller kanske, men atmosfären och bemötandet är viktig när man är svag och hjälplös efter en operation. Nu får jag vänta och se vad som händer.

Gruppen Höftledsopererade på Facebook har varit och är ett stort stöd. Där har jag kunnat "prata" med andra som gör samma resa, har samma funderingar och kan komma med råd och input.

En sista reflektion.... Min man 💓💖💗!! Han har ställt upp i vått och torrt. Han säger inte mycket och arbetar i det tysta. Han har stått ut med mina plågor och min klagan. Tålmodig och uthållig! Jag vet inte hur jag skulle orka utan honom.

14 veckor efter op

1. Ryggen fortfarande ett problem även om värmedynan lindrar något.
2. Sover sämre p.g.a. ond rygg.
3. Höger höft krånglar allt mer. 
4. Börjar få svårt att gå utan att halta.
5. Är dock rörligare i vänster höft och når fötterna lättare.
6. Kan stå på ett ben när jag trär på trosor och byxor. Dock lite svårare att lyfta vänster ben. 
7. Sitter dock oftast på sängkanten och lutar mig framåt när jag klär mig.
8. Känns tungt att kliva upp på t.ex. en pall eller stol - måste hålla i något.
9. Börjar träna benpress och hoppas bli starkare i benen.