Operation vänster höft

Snart ska jag ut på en annorlunda resa. Jag ska genomgå en höftledsoperation och här kommer jag att sammanfatta allt som händer före och efter operationen. 

Jag ska försöka samla mina tankar och känslor inför den förändring min kropp kommer att genomgå. Jag skriver mest för min egen skull, men skulle någon hitta hit som kanske är i min situation så ska hen veta att vi är alla olika. Mina upplevelser och min grundfysik kan skilja sig från andras. Vi är alla unika.

Det är många tankar som far runt i huvudet och jag försöker googla och läsa på så mycket det går. Men ju mer jag läser ju svårare är det att föreställa sig hur det kommer att bli efter operationen. Varje person är unik och varje operation är unik.

Äntligen får jag en diagnosen

Det var med blandade känslor som jag fick diagnosen höftledsartros i mars 2019. Men nu hade jag något att förhålla mig till.

Jag har haft besvär i minst 10 år och då fick jag vänster höft röntgad (Ängelholm) men inga förändringar visades.
Jag fortsatte träna på gym regelbundet, allt från styrkepass, pulspass till yoga och pilates. Tidigare även step, aerobic och zumba. Men efterhand har jag anpassat träningen och valt bort vissa övningar som inte känts ok.

Senvåren 2018 fick jag allt mer ont i vänster höft och jag började få svårt att gå längre sträckor. Även cykla i svag uppförbacke gjorde ont. En molande värk som tilltog alltmer.

På hösten kontaktar jag sjukgymnast som avfärdar artros. Hon är inne på ett helt annat spår (bindväven). Det blir även ett besök hos läkare som vill avvakta och se om behandlingen (massage) hos sjukgymnast ger något resultat.

I mars 2019 byter jag vårdcentral. Sjukgymnasten där ställer genast diagnosen artros i höftleden. Får övningar som jag ska göra några gånger i veckan.
Blir dock sämre och tar kontakt med läkare på vårdcentralen. Det blir ny röntgen i början av maj som visar "grava artrosförändringar och långvarig inflammation". Remiss till ortopeden i Halmstad och jag sätts upp för operation. Allt har gått så fort efter att jag fått min diagnos.

Sjukgymnastik och Artrosskola

Jag försöker följa träningsprogrammet jag fått och anmäler mig också till artrosskola online. Men jag får alltmer ont.

I början av sommaren mår jag riktigt dåligt och vissa dagar har jag svårt att överhuvudtaget förflytta mig inomhus. En molande värk dygnet runt. Avregistrerar mig på artroskolan då jag känner mig lite provocerad när jag inte klarar de enklaste övningarna.

Nätterna är jobbiga med en molande vilovärk och jag beställer en "knäkudde" som jag av en händelse ser reklam för på fb.
Näja, alla vet ju att googlar man på någonting så kommer genast reklam upp för produkter med anknytning till detta. Hur som helst blev det ett lyckat köp. Nu kan jag inte klara mig utan min lilla kudde. Kudden placeras mellan benen/knän och avlastar höften när jag ligger på sidan. Det finns olika varianter på nätet men min ser ut så här. Kostade drygt 200 kr.

Min läkare skriver ut Etoricoxib, - en antiinflammatorisk och smärtstillande tablett. Efter några veckor känner jag att de gör nytta. Mår bättre och vissa dagar kan jag nästan röra mig obehindrat. Smärtan som besvärat mig beror nog till stor del på inflammation i båda höftlederna. (Mina tankar)

Veckan innan midsommar reser vi till Grekland och vi har planerat vårt boende så att vi bor relativt nära stranden. Min läkare har rekommenderat simning som träningsform, men de första dagarna var det riktigt svårt. Nu talar vi om bröstsim och jag kunde då inte använda benen. Men efter några dagar kände jag en liten förändring. Antagligen började tabletterna att fungera.

Förberedelser inför op

I slutet av juni får jag ett datum för operation och nu börjar förberedelserna. Massa blodprover skall tas. Blodtryck, EKG och så småningom ny röntgen. Ca 2 veckor innan op blir jag kallad till sjukgymnast/ arbetsterapeut i Halmstad för ett info möte. Vi är 10-15 personer i olika åldrar, allt från ca 40 till ca 80 år. Det blir en genomgång av förberedelser, hjälpmedel och rehabiliteringen efter op och vi får då tillfälle att ställa våra frågor. Vikten av träning både före och efter operation poängteras.

Jag har också ett möte med sjukgymnast och arbetsterapeut på min vårdcentral. Där går vi igenom vilka hjälpmedel jag kan behöva efter min op.
Medicinerna jag kommer att behöva har jag redan hämtat ut. Det är bl.a. OxyNorm (el. Oxycdnone) - morfinkapslar, Alvedon, Norspan plåster (el. Buprenorfinplåster) - långtidsverkande morfin. Dessutom Laxiriva - ett pulver som löses upp i vatten och ska förhindra trög mage vid intag av morfinpreparat.
Jag inser att idag ligger mycket ansvar på patienten inför en operation. Tiderna har förändras.

Hjälpmedel

Jag får låna några hjälpmedel som jag bör ha hemma efter op.

1. Förhöjning till toaletten,
2. Förhöjningsdyna till stol/soffa (som jag sedan inte använder då den känns hård och obekväm mot benet, - egen trädgårsdyna funkar bättre). 
3. Kryckor (2 st) har jag redan fått låna av en vän. Annars får man själv köpa dessa.
4. Griptång köper jag själv (på nätet - mycket billigare där), som ska vara till hjälp bl.a.. när jag klär mig. Den första tiden får jag inte böja höften mer än 90º.

Det var med blandade känslor jag fraktade hem sakerna i bilen. Förhoppningsvis ska jag inte behöva dessa saker någon längre tid.

Operationen närmar sig

Måndag 2 sept är operationen planerad och torsdag innan ringer jag för att få tiden jag skall infinna mig. Jag får inte äta något 6 tim innan så antingen blir det en TIDIG frukost eller ingen alls.

Jag har nu låst mitt träningskort på gymmet en månad så får vi se hur allt utvecklar sig. Även om det dröjer innan jag kan träna igen kommer jag kanske att ta mig in för att träffa alla vänner och ta en fika med dem.

Dagen före operationen

Vaknar tidigt, alltför tidigt p.g.a regn och åskväder. Byter sängkläderna och kollar igenom vad jag skall ha med mig imorgon. Efter frukosten gör jag första (av tre) dubbelduschen. På kvällen gör jag andra dubbelduschen och tvättar även håret i Descutantvålen jag köpt på apoteket (beställde på nätet).

Efter dessa tvättar får jag inte använda hudcreme eller bodylotion och huden känns stram och torr.
 
Hittade en film från Hässleholms sjukhus om före operation, operationen och rehab efteråt.
Se den här

Operationsdagen

Förmiddag

Jag har haft en bra natt och vaknar vid 7-tiden. Går upp och gör den sista dubbelduschen. Sätter på Norspanplåster (el. Buprenorfin) på vänstra överarmen. Dricker kaffe men frukosten får jag hoppa över idag. Jag skall vara på operation 12.00 och har alltså gott om tid.

Jag får flera sms med "lycka till" vilket värmer. Äldste sonen ringer och vi pratar en stund om allt från min op till deras vardag. Uppskattar verkligen att de tänker på mig.

Lite före 11 kör vi mot Halmstad och anländer i god tid på operationsmottagningen. Jag skrivs in och får byta om till en vit skjorta och morgonrock. I väntrummet träffar jag en kvinna i min ålder, som ska gå igenom samma typ av operation som jag. Vid 1-tiden träffar jag min läkare, Örn Ingólfsson och vi pratar en stund. Han undrar om jag har några frågor men nu känner jag mig förvånandsvärt lugn och redo och säger till honom: "nu är det upp till dig att fixa det här" 😉. Han ler och säger lugnt att det här är en rutinoperation, det ska gå bra.

Operationen 

Strax därefter blir jag hämtad av narkossköterskan Ulrika, som tar hand om mig inne i op salen. Hon är så himla gullig och med mjuk, lugnande röst berättar hon vad som händer under förberedelserna. Jag känner mig väl omhändertagen. Blir lite uppallad så att jag ligger på höger sida (vänstra höften som ska opereras), får lugnande och en ryggbedövning (spinalbedövning) och sedan någon form av sömnmedel så att jag inte kommer att vara medveten om vad som händer runt mig under operationen. Det blir alltså inte narkos och i efterhand är jag glad för det, för när jag vaknar känner jag mig lugn och "utvilad". Första tanken är att jag är hemma i min säng!

"Hur går behandlingen till" enl 1177 Vårdguiden

Min operationsberättelse:

"Patient i spinalbedövning. Sidoläge. Får 2 g Ekvacillin preoperativt. Börjar med rakt snitt proximalt lateralt på låret. Skarpt genom hud och subcutis. Blodstillar. Rakt snitt i fascia lata.

Kommer ner till gluteus medius och lossar ungefär en tredjedel utav denna. Denna hålls undan. Kommer ner till kapseln och gör främre kapsulotomi.

Luxerar höften. Sågar collum. /..../är på plats och använder nord-sydhake. Kommer ner till acetabulum och friar denna från mjukdelar. Blöder en del i fovean och använder hase peang och blodstillar.

Reamar upp successivt från storlek 44 till 52. Provar denna cupen med provinstrumentariet och det känns stabilt.

Väljer en pinnacle 54 mm yttre diameter och 36 mm inre diameter och bankar denna på plats. Plast 36 mm inre diameter. Spolar med koksalt. Drar bort steinmannpinne och avlägsnar nord-sydhaken.

Kommer in till femur och använder boxmejsel. Benpackar. Femurspjut. Reamar upp successivt från storlek 8 till 10 och då blir det rotationsstabilt. Provreponerar med +1,5 huvud och då blir det ganska så stramt och känns som vi förlängt henne. Väljer -2 huvud och provreponerar med detta och då känns det stabilt och fint och benlängden känns bättre.

Det är KLA hals vi provreponerar med. Väljer en 10:ans KLA stam och bankar denna på plats. Innan dess har man använt calcerfräsen -2, 36 mm huvud. Reponerar igen och det känns bra fortfarande. 

Spolar med koksalt. Syr tillbaka gluteus medius samt vastus lateralis. Vikryl i fascia och subcutis. 

Agraffer i huden. Sterilt förband på. Postop ordinationer.

Mobilisering enligt rutin för främre snitt. Röntgen via avdelningen."

Uppvak

Jag blir förd till uppvak och då har klockan hunnit bli halv 4 på eftermiddagen. Operationen varade i ca 1½ tim. Allt har gått bra enl. läkare och sjukvårdpersonal. Jag har ingen känsel i benen vilket är obehagligt. Men efterhand släpper bedövningen, först i höger ben och så småningom i vänstra.

Jag är kopplad till en skärm, som registrerar blodtryck, puls och syresättning. 

De kollar med ultraljud hur mycket urin som finns i blåsan. Upp till 400 ml är ok men sedan måste blåsan tömmas, antingen på naturlig väg eller som det blev för mig att de fick hjälpa mig med en kateter. Gick bra och inte alls obehagligt som jag befarade. Är nog fortfarande lite bedövad. Även här på uppvak är de så trevliga och tar väl hand om mig. Efter ca 3 tim får jag komma upp på avd 81. Jag körs i en rullstol och känner mig relativt pigg.

Avd 81 - ortopeden

Nu är jag hungrig och får en bägare med yoghurt och en smörgås. Så småningom får jag hjälp att förflytta mig till sängen och jag vilar med TV:n på. Jag är själv på salen.

Strax före kl 9 på kvällen får jag ont i vänstra handen (där jag har en venkateter) och kraftig yrsel. Ringer på larmklockan och sjukvårdspersonal hittar mig frånvarande och genomsvettig i sängen. När jag blir medveten om alla, finns även 2 läkare där och de upprepar mitt namn, frågar vilken dag det är och liknande. Jag mår illa, svettas och får sedan frossa. Min puls försvann några sekunder och när de åter kunde mäta den låg den på 30! Blodtryck 60/40. Men jag är vid fullt medvetande nu och kan samtala med sjukvårdspersonalen, men matt och skakig. Får flera värmefiltar över mig eftersom jag inte kan sluta skaka.

Ett utdrag från min journal om händelsen:

"Blev tillkallad eftersom Kerstin mådde illa, blev yr och började tappa puls och blodtryck (puls 30 och blodtryck 60/40). När jag kommer upp till avdelningen är hon alldeles blek och kladdig med knappt kännbar puls. Man tippar huvudändan på sängen och tar EKG på henne och då har hon sinusbradycardi på 34 slag/min. Är vaken och talbar. Hon berättar att hon fick plötsligt ont i vänster arm (fel - vänster hand) och sedan kom illamående. Hon berättar också att hon börjat känna sig lite bättre, smärtan och illamåendet har avtagit. MIG-teamet blev inkallat och när de kommer har patienten fått tillbaka normalt blodtryck med 111 systoliskt och pulsen har kommit upp till 50. De misstänker att detta är sick-sinus och tar över henne för hjärtövervakning inatt."

HIA - Hjärtavdelningen

Jag flyttas till hjärtavdelningen på våning 4 där de har bättre resurser för övervakning. Nya prover tas, nya frågor om min hälsostatus. Men jag har inget nytt att komma med. Jag är en frisk person, inga allergier, inte diabetes, inga hjärtproblem etc. Jag har ibland haft relativt lågt blodtryck men det har varit inom gränsen ok.

Jag "piggnar" till, men har svårt att koppla av med allt som händer runt omkring mig. Visserligen ligger jag ensam på ett rum, men utanför är det full aktivitet med massa skärmar etc som patienter är kopplade till. De har alltså koll på mig även om de inte är inne hos mig.
Vid halv 2 tiden på natten behöver jag hjälp till toa och en portabel toastol rullas in i rummet. Med svaga ben och hjälp av 2 sjukvårdare placeras jag i stolen. Mer minns jag inte förrän jag vaknar på rygg i sängen med en syrgasmask över ansiktet. Jag mår illa, svettas och fryser......! Fy tusan så dåligt jag mår.
En läkare vill utesluta att det har något med mina lungor att göra, så jag skickas ner till magnetröntgen vid 3-tiden på natten.
Väl tillbaka på mitt rum på hjärtavdelningen lyckas jag slumra till en timme, tror jag. Jag har snart ingen koll på tider och allt som händer runt mig.
Får besked att magnetröntgen inte visade några avvikelser, allt ok. Plåtarna har skickats till Sydney för analys. Ja, det är faktiskt sant. Halmstad sjukhus har sedan flera år, ett samarbete med Sydney i Australien. Eftersom tidskillnaden innebär att det är dag där får de svaren relativt snabbt. 

Dagen efter operationen

Efter frukost på hjärtavdelningen förflyttas jag tillbaka till avd 81. Men först ska min opererade höft genomgå en vanlig röntgen (rutin). Allt ser bra ut.

När jag kommer upp till avdelningen får jag dela rum med kvinnan jag träffade i väntrummet innan operationnen. Det är trevligt att ha någon att prata med även om jag inte känner mig särskilt pigg efter en tuff natt med knappt någon sömn.

Min läkare, som opererade mig, kommer in till mig och undrar vad som hände i natt. 

Jaja, operationen gick bra och för övrigt ser allt bra ut, vilket är det viktigaste. Jag kommer att få stanna ett dygn till så att de ser att jag är ok. Även min rumskompis får stanna ett dygn till.

Dagen flyter på och jag får besök av en sjukgymnast som försöker att få mig att göra övningarna enligt instruktionerna jag fått. Men jag klarar inte så många av dessa. Jag ligger lite back efter nattens händelser och är fruktansvärt trött.
Obs. Det är inget bandage jag har i pannan utan en våt servett som svalkar efter mina svettningar.

Upp och stå på benen

På eftermiddagen får jag hjälp av 2 personal och en rollator, att ta mig till toa. Innan har jag fått fixa det på bäcken i sängen och det känns ju så där. Men samtidigt har jag inte vågat resa mig upp p.g.a. yrseln. Jag försöker stå på båda benen, men det är svårt att flytta vänster ben framåt. Det känns tungt som bly.

Jag har knappt någon aptit men jag vet att jag måste få i mig näring för att kroppen ska återhämta sig. Medicin. som delas ut regelbundet till måltiderna, består av 2 alvedon och en Oxynorm (morfin). Vid behov fick jag extra doser men jag kommer inte ihåg hur många tabletter eller kapslar det blev på ett dygn. På kvällen får jag Innohep, en förfylld spruta som är blodförtunnande och ska förhindra blodpropp. I fortsättnngen ska jag klara av det själv.
Jag klarar av att sitta upp på sängkanten när jag äter, vilket känns som ett framsteg.
Så här såg en av middagarna ut! Smakade nog bättre än det ser ut men jag orkade ändå inte få i mig allt.

Svimmar igen!

Somnar vid 11-tiden och sover ganska bra fram till halv 2 när jag känner att det är dags för ett toabesök. Samtidigt känner jag en tilltagande molande värk i benet. Jag ringer på larmklockan och jag får 2 alvedon + Oxynorm. Sitter och vilar på rollatorn i väntan på att tabletterna ska verka. Plötsligt kommer yrseln igen och jag hinner larma innan jag svimmar. Vaknar upp på rygg i min säng, svettig och illamående. Puh! Nu kopplas dropp in och EKG tas. Jag känner att min mage är alldeles tom (hoppade över kvällsfikat) och jag får en näringsdryck som smakar ljuvligt! Toabesöket får återigen bli på bäcken.

Jag lyckas slumra till men vaknar vid halv 4 tiden av höga snarkningar från min rumskompis. Inte så konstigt eftersom vi sover på rygg. Vi har inget val och det är ganska jobbigt att inte kunna byta sovställning, men det är bara att gilla läget.

Onsdag - 2 dagar efter operationen

På morgonen får jag besked om att jag ska få blodöverföring och att jag blir kvar ännu en natt. Mitt blodvärde ligger på 70 Hb vilket är alldeles för lågt. Inte konstigt att jag blir yr emellanåt! Normalt ska det ligga runt 120 men jag förlorade en del under op.

Ensam på salen

Min rumsgranne får åka hem efter lunch och sedan blir jag ensam på salen. Sjukgymnast kommer och går igenom övningarna med mig. Det är 7 relativt enkla övningar, men 2 av dessa klarar jag inte alls. Men det kommer väl.

Natten blir lugn, ingen som stör mig med snarkningar. Det blir dock flera toabesök, som jag nu klarar på egen hand med hjälp av rollatorn.  Känner verkligen en förbättring även om den är liten. Jag vaknar tidigt och har värk i benet. Men jag försöker slappna av och först vid halv 6 - tiden ringer jag på klockan. Nattpersonalen är då redan på väg in till mig för att kolla EKG och ta blodprov, brodtryck och puls. Allt ser bra ut.

Hemgång - 3 dagar efter operation

Idag mår jag mycket bättre och efter frukost får jag tvätta mig och byta till egna kläder. Vilken känsla men också lite skakigt. Undrar hur det kommer att gå i hemmiljön?

Min läkare kommer och säger genast att jag ser mycket piggare ut. Blodvärdet har stigit till 101 Hb, vilket är bättre än väntat. Så skönt!

Sjukgymnasten kommer även idag och jag går igenom mina övningar. Jag får också testa att gå med kryckor i trappa. Hittills har jag bara använt rollator och kryckorna känns vingliga. Men det går bra. Jag kommer dock att hålla mig på nedre plan den första tiden hemma.

Efter lunch kommer F och hämtar mig. En sköterska kör mig i rullstol ner till utgången där bilen står och F tar hand om rollatorn. Den får jag alltså låna med mig hem och behålla den så länge jag behöver den. Därefter ska jag lämna den på min vårdcentral.

Tack!

Jag skulle vilja tacka alla som stöttat och funnits runt mig när jag varit som svagast och hjälplös. Jag inser vilket fantastiskt och viktigt arbete alla inom sjukvården har. Det handlar inte bara om alla tekniska framsteg utan hur man blir behandlad och bemött av människorna runt omkring sig. När jag satt och googlade hittade jag denna sida som beskriver samma känsla som jag fick de dagar jag tillbringade på Halmstad sjukhus och avd 81. Änglarn