Sammanfattning

Nyårsafton 2019

På årets sista dag ska jag försöka sammanfatta min resa från diagnos höftledsartros till operation och tiden efter den.

Diagnos: Det var med blandade känslor när jag i mars -19 äntligen fick veta vad smärtan i höfterna berodde på. Jag har haft ont i höfterna från och till under drygt 10 år och det senaste året tilltog smärtan och jag blev bara sämre. Nu fick jag något att förhålla mig till men jag insåg också att jag inte skulle bli bra med endast övningar eller medicin. 

Röntgen: Smärtan blev värre och värre under försommaren, och nu även i min högra höft. Besök hos min läkare på vårdcentralen, som skriver ut Etoricoxib vilket lindrar smärtan något. Röntgen i börja av maj visade grava artros förändringar och långvarig inflammation.

Ortoped: Remiss till ortopeden på Halmstad sjukhus. Den 4 juni träffar jag min läkare Örn Ingólfsson som senare kommer att operera mig. Han kollar bl.a. min rörlighet i höfterna och tycker nog att jag är lite för rörlig för att ha besvär av artrosen. Men när han hör att jag inte klarar att gå mer än 300 - 400 m förstår han min smärta. Blir uppsatt för operation efter sommaren. (operationsstopp under sommarmånaderna p.g.a. infektionsrisk). 

Innan operation: Efter midsommar får jag hem ett brev med datum (2 september) för operation och instruktioner inför den. En hel del prover skall tas, vissa redan på Halmstad sjukhus den 4 juni och blodtryck och EKG tas på min vårdcentral Strandängshälsan. Blir kallad till ett gruppmöte i Halmstad med sjukgymnast och arbetsterapeut 2 veckor innan op. Hämtar ut hjälpmedel, som jag kommer att behöva efter op. 

Operation: Jag är förvånansvärt lugn på operationsdagens morgon. Operationen går bra men efteråt får jag problem med blodtrycksfall med svimningar som följd. Min operationsberättelse och allt runt den finns.

3 dagar på avd 81: Tiden på sjukhuset blir förlängd p.g.a. mina blodtrycksfall. På dag 3 får jag 2 påsar blod då mitt Hb ligger på 70 vilket är alldeles för lågt. Efter det piggnar jag till och reser hem dag 4 (5/9). 

1 - 4 veckor efter op: Nu börjar träningen för att komma tillbaka till mitt gamla liv. Jag klarar sängen utan större problem redan första dagen hemma. Lite trix att få upp det opererade benet i sängen, men jag lär mig ganska snabbt. Övningarna som jag ska göra liggande 2-3 ggr dagligen fungerar med blandat resultat. Men redan efter någon vecka märker jag framstegen.

Första tiden förflyttar jag mig med hjälp av en rollator, som jag fick låna på Halmstad sjukhus. Men efter 2 veckor går jag över till 2 kryckor. Känns lite smidigare att kryssa mellan stolar och bord med kryckorna. Släpper även dessa emellanåt när jag är i köket och håller då i mig i bord, diskbänk etc.

Sover relativt bra men med många toabesök. Den första tiden varannan timme och efterhand lite glesare med besöken. Kan sova endast på rygg vilket blir jobbigt i längden. Benen börjar värka vid 4-5 tiden efter en hel natt i samma ställning. Tar då en värktablett (morfinkapsel och senare Alvedon)

Efter knappt 2 veckor börjar jag promenera med två kryckor utomhus. Första gångerna går jag sakta runt kvarteret och sedan ökar jag på och tar mig ner till stranden, ca 1 km fram och tillbaka. Vilken frihetskänsla att kunna röra på sig. Efterhand blir promenaderna längre.
Blir dock fort trött och vilar/sover en stund på eftermiddagen.

Efter 3 veckor tas agrafferna på vårdcentralen och efter 4 veckor slutar jag helt med morfin, dvs långtidsverkande morfinplåster. Firar med ett glas vin.

5 - 8 veckor efter op: Börjar få ont i ryggen! Troligtvis hänger det ihop med höften och spänningar i musklerna i ländryggen. Fokuserar på bäckenlyft, som ska vara bra för ryggen. Fortsätter gå mina rundor och ökar från 1 km till drygt 3 km. Går oftast genom skogen och tillbaka via stranden.

Böjer mig över 90° och har inga problem att nå golvet med raka ben.

Efter ca 6 veckor känner jag stora framsteg. Jag kan äntligen röra mig i sängen och sova på både höger och vänster sida. Det innebär att jag sover hela natten utan toabesök eller max ett besök.
Träffar min sjukgymnast den 15 oktober, 6 veckor efter op och får då nya övningar.

Efter knappt 7 veckor får jag en kraftig smärta i min opererad höft. Första gången det händer gör jag en av mina övningar (övning 7) jag fått och andra gången när jag ska gå uppför trappan. Jag blir riktigt rädd för att jag ska drabbas av luxation och tar det mycket lugnt dagarna efter. Men efter någon vilodag känns det som vanligt igen.

Nu behöver jag inte längre griptången när jag klär mig och slutar även använda strumppådragaren. Jag går helt utan kryckor inomhus och utomhus börjar jag använda gåstavar. (efter ca 8 veckor).

Kör min egen bil med manuell växellåda efter ca 6 veckor vilket innebär en ny frihetskänsla. Kör själv till Ikea och handlar 24 oktober (drygt 7 veckor efter op).

9 - 12 veckor efter op: Äntligen tillbaka på gymmet! Det ska bli skönt att kunna göra mina rehabövningar där och komma in mina rutiner igen. Dessutom är det trevligt att träffa alla vänner där.

Efter ca 9 veckor tar jag bort toaförhöjningen. Hade den inställd på lägsta läget och det var egentligen armstöden jag uppskattade mest.

Ryggen fortsätter att krångla och promenaderna är viktiga. Nu har jag gått över till gåstavar och känner mig lite friare. Men efter hand får jag mer och mer ont i min högra höft när jag går lite längre sträckor (över 2 km). Blir tvungen att "vila" från promenaderna och fokusera på annan träning.

Besök hos sjukgymnast och han konstaterar att mitt onda sitter i spända muskler lite till höger i korsryggen. Delvis beror detta på att jag får mer och mer problem med min högra höft, alltså den icke opererade höften. Kortare promenader och skonsammare träning, blir sjukgymnastens råd.

Lite tråkigt att inte kunna fortsätta med mina långpromenader. Men jag kör in till gymmet 3 gånger i veckan och gör min rehab där, dock lite skonsammare.
Får tips på en skön övning för onda ryggar, "Katten".

Provar att med stor försiktighet gå ner på huk, en position som jag trodde att jag inte längre skulle kunna sitta i, men som hör till en av mina "arbetsställningar"......

13 - 17 veckor efter op: 2 dec är det dags för 3 mån kontroll hos ortoped i Halmstad. Han undrar hur tiden efter operationen har varit. Kollar mitt sår/ärr som ser fint ut. Jag känner mig stabil i vänster höft men höger höft ställer nu till det och jag börjar halta om jag går mycket.
Tittar på röntgenplåtarna och han visar att även min högra höft är angripen av artros och den behöver också bytas ut. Tvekar men inser att om jag ska kunna gå vidare och bli helt återställd behöver det göras. Han kommer att skicka en ny kallelse i februari.

Ryggen är fortfarande ett problem men för övrigt känner jag mig starkare i benen. Går lättare i trappan och kliver "lätt" i och ur bilen. Fokuserar nu mer på att träna styrkan i benen på gymmet när jag inte kan gå längre sträckor.

Testar yin yoga och börjar även på pilates som är perfekta rehabövningar för mig. 

Dagarna före jul drabbas jag av kristallsjukan. En ny obehaglig upplevelse. Allt snurrar och jag blir lätt illamående. Värst är det på morgonen och förmiddagen. Verklig dålig tajming inför julhelgen! Googlar för info och ringer även min vårdcentral. Men det finns ingen tid för läkarbesök och de kan inte göra mer än vad jag redan gör, dvs övningar för att få "kristallerna" på plats igen. Men jag har svårt att utföra dessa p.g.a. illamåendet som övningarna framkallar. Efter några dagar avtar besvären, tack och lov.

Det blir drygt en veckas uppehåll från träningen under julhelgen och jag märker genast att mina leder stelnar till. 

4 månader har nu gått sedan jag fick min höftprotes och allt har gått bra och jag har ingen smärta i min opererade höft. Däremot har jag fortfarande besvär med ländryggen och jag känner mig fortfarande lite stel i höfterna. Stelheten beror nog på att jag inte kan fortsätta med min rehab riktigt som jag vill p.g.a. min andra höft som bromsar mig.

Nu ser jag framemot det nya året 2020 som förhoppningsvis ska ge mig en ny höft även på höger sida. Men det finns också en liten oro att det inte ska gå lika bra som med höft nr 1. Men varför ska det inte göra det?
Gott Nytt År alla stålmän och stålkvinnor 💖