Snart ska jag ut på en annorlunda resa. Jag ska genomgå en höftledsoperation och här kommer jag att sammanfatta allt som händer före och efter operationen.
Jag ska försöka samla mina tankar och känslor inför den förändring min kropp kommer att genomgå. Jag skriver mest för min egen skull, men skulle någon hitta hit som kanske är i min situation så ska hen veta att vi är alla olika. Mina upplevelser och min grundfysik kan skilja sig från andras. Vi är alla unika.
Det är många tankar som far runt i huvudet och jag försöker googla och läsa på så mycket det går. Men ju mer jag läser ju svårare är det att föreställa sig hur det kommer att bli efter operationen. Varje person är unik och varje operation är unik.Äntligen får jag en diagnosen
Det var med blandade känslor som jag fick diagnosen höftledsartros i mars 2019. Men nu hade jag något att förhålla mig till.
Jag har haft besvär i minst 10 år och då fick jag vänster höft röntgad (Ängelholm) men inga förändringar visades.
Jag fortsatte träna på gym regelbundet, allt från styrkepass, pulspass till yoga och pilates. Tidigare även step, aerobic och zumba. Men efterhand har jag anpassat träningen och valt bort vissa övningar som inte känts ok.Senvåren 2018 fick jag allt mer ont i vänster höft och jag började få svårt att gå längre sträckor. Även cykla i svag uppförbacke gjorde ont. En molande värk som tilltog alltmer.
På hösten kontaktar jag sjukgymnast som avfärdar artros. Hon är inne på ett helt annat spår (bindväven). Det blir även ett besök hos läkare som vill avvakta och se om behandlingen (massage) hos sjukgymnast ger något resultat.
I mars 2019 byter jag vårdcentral. Sjukgymnasten där ställer genast diagnosen artros i höftleden. Får övningar som jag ska göra några gånger i veckan.
Blir dock sämre och tar kontakt med läkare på vårdcentralen. Det blir ny röntgen i början av maj som visar "grava artrosförändringar och långvarig inflammation". Remiss till ortopeden i Halmstad och jag sätts upp för operation. Allt har gått så fort efter att jag fått min diagnos.
Sjukgymnastik och Artrosskola
Jag försöker följa träningsprogrammet jag fått och anmäler mig också till artrosskola online. Men jag får alltmer ont.
I början av sommaren mår jag riktigt dåligt och vissa dagar har jag svårt att överhuvudtaget förflytta mig inomhus. En molande värk dygnet runt. Avregistrerar mig på artroskolan då jag känner mig lite provocerad när jag inte klarar de enklaste övningarna.Nätterna är jobbiga med en molande vilovärk och jag beställer en "knäkudde" som jag av en händelse ser reklam för på fb.
Näja, alla vet ju att googlar man på någonting så kommer genast reklam upp för produkter med anknytning till detta. Hur som helst blev det ett lyckat köp. Nu kan jag inte klara mig utan min lilla kudde. Kudden placeras mellan benen/knän och avlastar höften när jag ligger på sidan. Det finns olika varianter på nätet men min ser ut så här. Kostade drygt 200 kr.Min läkare skriver ut Etoricoxib, - en antiinflammatorisk och smärtstillande tablett. Efter några veckor känner jag att de gör nytta. Mår bättre och vissa dagar kan jag nästan röra mig obehindrat. Smärtan som besvärat mig beror nog till stor del på inflammation i båda höftlederna. (Mina tankar)
Veckan innan midsommar reser vi till Grekland och vi har planerat vårt boende så att vi bor relativt nära stranden. Min läkare har rekommenderat simning som träningsform, men de första dagarna var det riktigt svårt. Nu talar vi om bröstsim och jag kunde då inte använda benen. Men efter några dagar kände jag en liten förändring. Antagligen började tabletterna att fungera.
Förberedelser inför op
I slutet av juni får jag ett datum för operation och nu börjar förberedelserna. Massa blodprover skall tas. Blodtryck, EKG och så småningom ny röntgen. Ca 2 veckor innan op blir jag kallad till sjukgymnast/ arbetsterapeut i Halmstad för ett info möte. Vi är 10-15 personer i olika åldrar, allt från ca 40 till ca 80 år. Det blir en genomgång av förberedelser, hjälpmedel och rehabiliteringen efter op och vi får då tillfälle att ställa våra frågor. Vikten av träning både före och efter operation poängteras.
Jag har också ett möte med sjukgymnast och arbetsterapeut på min vårdcentral. Där går vi igenom vilka hjälpmedel jag kan behöva efter min op.
Medicinerna jag kommer att behöva har jag redan hämtat ut. Det är bl.a. OxyNorm (el. Oxycdnone) - morfinkapslar, Alvedon, Norspan plåster (el. Buprenorfinplåster) - långtidsverkande morfin. Dessutom Laxiriva - ett pulver som löses upp i vatten och ska förhindra trög mage vid intag av morfinpreparat.Jag inser att idag ligger mycket ansvar på patienten inför en operation. Tiderna har förändras.
Hjälpmedel
Jag får låna några hjälpmedel som jag bör ha hemma efter op.
- Förhöjning till toaletten,
- Förhöjningsdyna till stol/soffa (som jag sedan inte använder då den känns hård och obekväm mot benet, - egen trädgårsdyna funkar bättre).
- Kryckor (2 st) har jag redan fått låna av en vän. Annars får man själv köpa dessa.
- Griptång köper jag själv (på nätet - mycket billigare där), som ska vara till hjälp bl.a.. när jag klär mig. Den första tiden får jag inte böja höften mer än 90º.
Operationen närmar sig
Måndag 2 sept är operationen planerad och torsdag innan ringer jag för att få tiden jag skall infinna mig. Jag får inte äta något 6 tim innan så antingen blir det en TIDIG frukost eller ingen alls.
Jag har nu låst mitt träningskort på gymmet en månad så får vi se hur allt utvecklar sig. Även om det dröjer innan jag kan träna igen kommer jag kanske att ta mig in för att träffa alla vänner och ta en fika med dem.
Dagen före operationen
Vaknar tidigt, alltför tidigt p.g.a regn och åskväder. Byter sängkläderna och kollar igenom vad jag skall ha med mig imorgon. Efter frukosten gör jag första (av tre) dubbelduschen. På kvällen gör jag andra dubbelduschen och tvättar även håret i Descutantvålen jag köpt på apoteket (beställde på nätet).
Efter dessa tvättar får jag inte använda hudcreme eller bodylotion och huden känns stram och torr.Hittade en film från Hässleholms sjukhus om före operation, operationen och rehab efteråt.
Se den här
Operationsdagen
Förmiddag
Jag har haft en bra natt och vaknar vid 7-tiden. Går upp och gör den sista dubbelduschen. Sätter på Norspanplåster (el. Buprenorfin) på vänstra överarmen. Dricker kaffe men frukosten får jag hoppa över idag. Jag skall vara på operation 12.00 och har alltså gott om tid.
Jag får flera sms med "lycka till" vilket värmer. Äldste sonen ringer och vi pratar en stund om allt från min op till deras vardag. Uppskattar verkligen att de tänker på mig.Lite före 11 kör vi mot Halmstad och anländer i god tid på operationsmottagningen. Jag skrivs in och får byta om till en vit skjorta och morgonrock. I väntrummet träffar jag en kvinna i min ålder, som ska gå igenom samma typ av operation som jag. Vid 1-tiden träffar jag min läkare, Örn Ingólfsson och vi pratar en stund. Han undrar om jag har några frågor men nu känner jag mig förvånandsvärt lugn och redo och säger till honom: "nu är det upp till dig att fixa det här" 😉. Han ler och säger lugnt att det här är en rutinoperation, det ska gå bra.
Operationen - främre snitt
Strax därefter blir jag hämtad av narkossköterskan Ulrika, som tar hand om mig inne i op salen. Hon är så himla gullig och med mjuk, lugnande röst berättar hon vad som händer under förberedelserna. Jag känner mig väl omhändertagen. Blir lite uppallad så att jag ligger på höger sida (vänstra höften som ska opereras), får lugnande och en ryggbedövning (spinalbedövning) och sedan någon form av sömnmedel så att jag inte kommer att vara medveten om vad som händer runt mig under operationen. Det blir alltså inte narkos och i efterhand är jag glad för det, för när jag vaknar känner jag mig lugn och "utvilad". Första tanken är att jag är hemma i min säng!
"Hur går behandlingen till" enl 1177 Vårdguiden
Min operationsberättelse:
"Patient i spinalbedövning. Sidoläge. Får 2 g Ekvacillin preoperativt. Börjar med rakt snitt proximalt lateralt på låret. Skarpt genom hud och subcutis. Blodstillar. Rakt snitt i fascia lata.
Uppvak
Jag blir förd till uppvak och då har klockan hunnit bli halv 4 på eftermiddagen. Operationen varade i ca 1½ tim. Allt har gått bra enl. läkare och sjukvårdpersonal. Jag har ingen känsel i benen vilket är obehagligt. Men efterhand släpper bedövningen, först i höger ben och så småningom i vänstra.
Jag är kopplad till en skärm, som registrerar blodtryck, puls och syresättning.
De kollar med ultraljud hur mycket urin som finns i blåsan. Upp till 400 ml är ok men sedan måste blåsan tömmas, antingen på naturlig väg eller som det blev för mig att de fick hjälpa mig med en kateter. Gick bra och inte alls obehagligt som jag befarade. Är nog fortfarande lite bedövad. Även här på uppvak är de så trevliga och tar väl hand om mig. Efter ca 3 tim får jag komma upp på avd 81. Jag körs i en rullstol och känner mig relativt pigg.
Avd 81 - ortopeden
Nu är jag hungrig och får en bägare med yoghurt och en smörgås. Så småningom får jag hjälp att förflytta mig till sängen och jag vilar med TV:n på. Jag är själv på salen.
Strax före kl 9 på kvällen får jag ont i vänstra handen (där jag har en venkateter) och kraftig yrsel. Ringer på larmklockan och sjukvårdspersonal hittar mig frånvarande och genomsvettig i sängen. När jag blir medveten om alla, finns även 2 läkare där och de upprepar mitt namn, frågar vilken dag det är och liknande. Jag mår illa, svettas och får sedan frossa. Min puls försvann några sekunder och när de åter kunde mäta den låg den på 30! Blodtryck 60/40. Men jag är vid fullt medvetande nu och kan samtala med sjukvårdspersonalen, men matt och skakig. Får flera värmefiltar över mig eftersom jag inte kan sluta skaka.
Ett utdrag från min journal om händelsen:
"Blev tillkallad eftersom Kerstin mådde illa, blev yr och började tappa puls och blodtryck (puls 30 och blodtryck 60/40). När jag kommer upp till avdelningen är hon alldeles blek och kladdig med knappt kännbar puls. Man tippar huvudändan på sängen och tar EKG på henne och då har hon sinusbradycardi på 34 slag/min. Är vaken och talbar. Hon berättar att hon fick plötsligt ont i vänster arm (fel - vänster hand) och sedan kom illamående. Hon berättar också att hon börjat känna sig lite bättre, smärtan och illamåendet har avtagit. MIG-teamet blev inkallat och när de kommer har patienten fått tillbaka normalt blodtryck med 111 systoliskt och pulsen har kommit upp till 50. De misstänker att detta är sick-sinus och tar över henne för hjärtövervakning inatt."HIA - Hjärtavdelningen
Jag flyttas till hjärtavdelningen på våning 4 där de har bättre resurser för övervakning. Nya prover tas, nya frågor om min hälsostatus. Men jag har inget nytt att komma med. Jag är en frisk person, inga allergier, inte diabetes, inga hjärtproblem etc. Jag har ibland haft relativt lågt blodtryck men det har varit inom gränsen ok.
Jag "piggnar" till, men har svårt att koppla av med allt som händer runt omkring mig. Visserligen ligger jag ensam på ett rum, men utanför är det full aktivitet med massa skärmar etc som patienter är kopplade till. De har alltså koll på mig även om de inte är inne hos mig.
Vid halv 2 tiden på natten behöver jag hjälp till toa och en portabel toastol rullas in i rummet. Med svaga ben och hjälp av 2 sjukvårdare placeras jag i stolen. Mer minns jag inte förrän jag vaknar på rygg i sängen med en syrgasmask över ansiktet. Jag mår illa, svettas och fryser......! Fy tusan så dåligt jag mår.
En läkare vill utesluta att det har något med mina lungor att göra, så jag skickas ner till magnetröntgen vid 3-tiden på natten.
Väl tillbaka på mitt rum på hjärtavdelningen lyckas jag slumra till en timme, tror jag. Jag har snart ingen koll på tider och allt som händer runt mig.Får besked att magnetröntgen inte visade några avvikelser, allt ok. Plåtarna har skickats till Sydney för analys. Ja, det är faktiskt sant. Halmstad sjukhus har sedan flera år, ett samarbete med Sydney i Australien. Eftersom tidskillnaden innebär att det är dag där får de svaren relativt snabbt.
Dagen efter operationen
Efter frukost på hjärtavdelningen förflyttas jag tillbaka till avd 81. Men först ska min opererade höft genomgå en vanlig röntgen (rutin). Allt ser bra ut.
När jag kommer upp till avdelningen får jag dela rum med kvinnan jag träffade i väntrummet innan operationnen. Det är trevligt att ha någon att prata med även om jag inte känner mig särskilt pigg efter en tuff natt med knappt någon sömn.
Min läkare, som opererade mig, kommer in till mig och undrar vad som hände i natt.
Jaja, operationen gick bra och för övrigt ser allt bra ut, vilket är det viktigaste. Jag kommer att få stanna ett dygn till så att de ser att jag är ok. Även min rumskompis får stanna ett dygn till.
Dagen flyter på och jag får besök av en sjukgymnast som försöker att få mig att göra övningarna enligt instruktionerna jag fått. Men jag klarar inte så många av dessa. Jag ligger lite back efter nattens händelser och är fruktansvärt trött.
Obs. Det är inget bandage jag har i pannan utan en våt servett som svalkar efter mina svettningar.
Upp och stå på benen
På eftermiddagen får jag hjälp av 2 personal och en rollator, att ta mig till toa. Innan har jag fått fixa det på bäcken i sängen och det känns ju så där. Men samtidigt har jag inte vågat resa mig upp p.g.a. yrseln. Jag försöker stå på båda benen, men det är svårt att flytta vänster ben framåt. Det känns tungt som bly.
Jag har knappt någon aptit men jag vet att jag måste få i mig näring för att kroppen ska återhämta sig. Medicin. som delas ut regelbundet till måltiderna, består av 2 alvedon och en Oxynorm (morfin). Vid behov fick jag extra doser men jag kommer inte ihåg hur många tabletter eller kapslar det blev på ett dygn. På kvällen får jag Innohep, en förfylld spruta som är blodförtunnande och ska förhindra blodpropp. I fortsättnngen ska jag klara av det själv.
Jag klarar av att sitta upp på sängkanten när jag äter, vilket känns som ett framsteg.
Så här såg en av middagarna ut! Smakade nog bättre än det ser ut men jag orkade ändå inte få i mig allt.Svimmar igen!
Somnar vid 11-tiden och sover ganska bra fram till halv 2 när jag känner att det är dags för ett toabesök. Samtidigt känner jag en tilltagande molande värk i benet. Jag ringer på larmklockan och jag får 2 alvedon + Oxynorm. Sitter och vilar på rollatorn i väntan på att tabletterna ska verka. Plötsligt kommer yrseln igen och jag hinner larma innan jag svimmar. Vaknar upp på rygg i min säng, svettig och illamående. Puh! Nu kopplas dropp in och EKG tas. Jag känner att min mage är alldeles tom (hoppade över kvällsfikat) och jag får en näringsdryck som smakar ljuvligt! Toabesöket får återigen bli på bäcken.
Jag lyckas slumra till men vaknar vid halv 4 tiden av höga snarkningar från min rumskompis. Inte så konstigt eftersom vi sover på rygg. Vi har inget val och det är ganska jobbigt att inte kunna byta sovställning, men det är bara att gilla läget.
Onsdag - 2 dagar efter operationen
På morgonen får jag besked om att jag ska få blodöverföring och att jag blir kvar ännu en natt. Mitt blodvärde ligger på 70 Hb vilket är alldeles för lågt. Inte konstigt att jag blir yr emellanåt! Normalt ska det ligga runt 120 men jag förlorade en del under op.
Ensam på salen
Min rumsgranne får åka hem efter lunch och sedan blir jag ensam på salen. Sjukgymnast kommer och går igenom övningarna med mig. Det är 7 relativt enkla övningar, men 2 av dessa klarar jag inte alls. Men det kommer väl.
Natten blir lugn, ingen som stör mig med snarkningar. Det blir dock flera toabesök, som jag nu klarar på egen hand med hjälp av rollatorn. Känner verkligen en förbättring även om den är liten. Jag vaknar tidigt och har värk i benet. Men jag försöker slappna av och först vid halv 6 - tiden ringer jag på klockan. Nattpersonalen är då redan på väg in till mig för att kolla EKG och ta blodprov, brodtryck och puls. Allt ser bra ut.
Hemgång - 3 dagar efter operation
Idag mår jag mycket bättre och efter frukost får jag tvätta mig och byta till egna kläder. Vilken känsla men också lite skakigt. Undrar hur det kommer att gå i hemmiljön?
Min läkare kommer och säger genast att jag ser mycket piggare ut. Blodvärdet har stigit till 101 Hb, vilket är bättre än väntat. Så skönt!
Sjukgymnasten kommer även idag och jag går igenom mina övningar. Jag får också testa att gå med kryckor i trappa. Hittills har jag bara använt rollator och kryckorna känns vingliga. Men det går bra. Jag kommer dock att hålla mig på nedre plan den första tiden hemma.
Efter lunch kommer F och hämtar mig. En sköterska kör mig i rullstol ner till utgången där bilen står och F tar hand om rollatorn. Den får jag alltså låna med mig hem och behålla den så länge jag behöver den. Därefter ska jag lämna den på min vårdcentral.
Tack!
Jag skulle vilja tacka alla som stöttat och funnits runt mig när jag varit som svagast och hjälplös. Jag inser vilket fantastiskt och viktigt arbete alla inom sjukvården har. Det handlar inte bara om alla tekniska framsteg utan hur man blir behandlad och bemött av människorna runt omkring sig. När jag satt och googlade hittade jag denna sida som beskriver samma känsla som jag fick de dagar jag tillbringade på Halmstad sjukhus och avd 81. Änglarn
Vecka 1 - 4
Home sweet home
Väl hemma fixar vi till det runt min säng så jag har det nödvändigaste nära mig. Höjer huvudändan något både med klossar på sängbenen och extra kuddar. Det här kommer att bli bra. Jag tränar på att röra mig runt i hemmet med rollatorn. I början har jag svårt att ta riktiga steg med mitt vänstra ben, men efterhand går det bättre och bättre.
Min griptång jag köpte är nu ovärderlig. Den får hänga med rollatorn på mina promenader. Även toaförhöjningen med armstöd är guld värd. Men jag är fortfarande matt och första dagen blir mest vila och några promenader runt i hemmet.
5 dagar efter op och 2:a dagen hemma
Sover relativt bra med avbrott för toabesök varannan timme. Vet inte vad det beror på eftersom jag annars sällan behöver gå upp på natten. Men antagligen är det värken i benet som gör sig påmind. Att hela tiden sova på rygg med sträckt ben blir i längden också tröttsamt och jag längtar verkligen till den dag då jag kan röra mig i sängen.
Försöker undvika att ta morfin utöver plåstret, men ibland blir det en kapsel på sennatten för jag har svårt att slappna av p.g.a. den molande värken.
Websidor
Hittade några sidor på nätet som jag läser och får lite feedback ifrån.
- Ett år med artros En kvinnas "dagbok" under ett år efter operationen.
- Höftledsopererade en facebook sida där andra delar med sig av sina erfarenheter.
Jag försöker utföra mina övningar jag fått men har forfarande svårt att klara övning 5 och 6
En sammanfattning 1 vecka efter operationen
- Jag klarar av att gå i och ur sängen själv. I början var det lite svårare hemma med en säng som är betydligt mjukare än sjukhussängen. Men jag har klarat det själv hela tiden utan hjälp.
- Inga problem med toabesöken och magen funkar bra.
- Har tvättat håret 2 gånger utan hjälp. Dock får duschen vänta eftersom den finns på andra våningen och jag väntar med att gå i trappan.
- Gångtekniken med rollatorn har blivit mycket bättre och jag anstränger mig hela tiden att gå som "vanligt". Jag är alltid lite stel i början men blir strax bättre efter några steg.
- Klarar av att stå stadigt på benen och släppa rollatorn. Men oftast håller jag i något med en hand, t.ex. tvättställ, kylskåpsdörr, köksbänk etc.
- Har satt igång en tvättmaskin på egen hand. Maken fick dock ta hand om den när den var klar.
- Aptiten har kommit tillbaka och nu smakar maten!
- Sover relativt bra men med många toabesök (varannan timme). Jobbigaste tiden är 4-5 tiden på morgonen när benet börjar värka. Efter många timmar i samma läge vill jag byta ställning i sängen, men det funkar ännu inte. Tar då en morfinkapsel (OxyNorm).
- Klarar av att själv ta sprutan Innohep, blodförtunnande för att förhindra blodpropp. Övriga mediciner: Alvedon 2x4/dygn, OxyNorm 5 mg (morfin) vid behov max 4/dygn, Norspanplåster (el. Buprenorphine - långtisdverkande morfin) som byts varje vecka, Laxiriva (el. Moxalole, lösning för att motverka trög mage när man tar morfin), som jag tar till frukost varje dag.
- Jag kör alla övningar med blandat resultat, och punkt. 5 och 6 som är svårast funkar bättre för varje dag.
.
Rollator vs kryckor
Dagarna går och jag känner små framsteg varje dag. Jag kan nu röra mig mer och mer inomhus med rollatorn och idag testade jag kryckorna. Fungerar också bra, men jag tror jag fortsätter med rollatorn ett tag till. Fördelen är då att jag har möjlighet att ta med mig saker i korgen och på "sitsen". Jag gick dock ut med kryckorna idag (10/9) för att se mig om i trädgården. Gick från baksidan till framsidan av huset men sen räckte det. Var helt slut när jag kom in och la mig på sängen och vilade.
Jobbiga nätter
Nätterna ser likadana ut som tidigare, toabesök varannan timme. Men det börjar bli lite längre mellan dem. Vaknar fortfarande extremt tidigt, mellan halv 4 och halv 5. Då värker mitt ben och det är omöjligt att slappna av utan en morfinkapsel. Slumrar sedan till och vaknar med sprängande huvudvärk. Så har veckan varit, men imorse (12 sept) kändes det bättre, huvudvärken uteblev.
Mina övningar går bättre och bättre, även punkt 5 och 6. Känner mig starkare och stabilare.
Blutsaft
Jag har köpt Blutsaft (på nätet) eftersom jag blev rekommenderad detta på sjukhuset i Halmstad. Det ska förhoppningsvis stärka mitt fortfarande låga blodvärde.
Första duschen
Äntligen! Jag sover lite oroligt från och till och vaknar ofta genomsvettig på morgonen. Därför har jag längtat efter att få ställa mig i duschen och känna hur vattnet sköljer över hela kroppen.
Hittills har jag tvättat överkroppen för hand och med tvättlapp. Men det blir ju inte samma sak. Operationsområdet på vänster höft har ett plastat bandage och nu skyddade jag Norspan plåstret på överarmen med att trä en plastpåse över den.
Sedan greppade jag kryckorna och tog mig upp på andra våningen där duschen finns. F gick bakom mig som en trygghet om jag skulle vingla till.
Allt gick utan problem och nu är jag som en ny människa, nästan.
Så här ser bandaget ut som jag ska ha drygt en vecka till då jag ska till vårdcentralen för att ta stygn och nytt bandage.
Ledstång i trappan
Vid en renovering för ett antal år sedan tog vi bort ledstången i trappan. Den var ful (i mitt tycke) och tanken var att vi skulle köpa en ny. Men tiden gick och vi saknade inte den så inget hände....
Men nu inser jag att den hade varit till stor hjälp för mig (vilket dottern också påpekade innan operationen, haha). Att gå med kryckor i trappan funkar, men det känns ändå vingligt. En fast ledstång hade känts tryggare.
Nu sitter jag här, söndag morgon (15/9), och googlar och ska beställa en ny. Tack för att internet finns när man själv inte är så rörlig och i form att köra runt till olika butiker. fortsättning följer......
Telefonsamtal från avd 81 Halmstad
Idag (16/9) blev jag uppringd av en sjuksköterska på avd 81. Det var ett planerat uppföljningssamtal då de vill kolla läget här hemma. Hur jag mår, hur jag klarar mig här hemma, hur bandaget ser ut etc. Blir dock lite konfunderad över hennes samtal då hon har tre (!) telefoner som hon växlar mellan. Hör tydligt hennes samtal med en kollega (tror jag?) och sen hoppar hon tillbaka till mig igen. Känns kanske inte så seriöst när man har ett bokat telefonsamtal.
Men, men allt är ju bra förutom mina jobbiga nätter. I morse vaknade jag halv 4 och kunde inte somna om p.g.a. värken i benet och då hade jag varit uppe två gånger innan för toabesök. Det stormade som tusan i natt så det var säkert en bidragande orsak att natten blev dålig.Jag har inte tagit morfinkapslar på flera dagar men hon tyckte att jag skulle göra det. Värken hämmar rehaben och sömn behövs för läkningen. Och jag som skulle vara "duktig" och klara mig utan..... Men nu ska jag se till att jag får vila/sova mer och då behövs antagligen morfin ett tag till.
Första promenaden
2 veckor efter operationen tog jag på mig ytterkläderna och gick ut. Tänkte först ta med rollatorn men det blev faktiskt kryckorna. Jag gick runt vårt villa område och räknade till ca 600 steg. Gick långsamt och koncentrerade mig på att gå riktigt. Så skönt att få frisk luft och att kunna ta ut stegen lite. Det fungerade bra med kryckorna, men jag tar kanske rollatorn nästa gång, speciellt om jag vill gå lite längre.
Nu ska jag försöka komma ut en stund varje dag om vädret tillåter. Det har stormat och regnat från och till de senaste dagarna.Höftledsopererade på Facebook
Av en händelse fick jag jag tips om en grupp på Facebook för höftledsopererade och gick genast med. Här finns människor som har gjort eller ska göra en höftleds operation och har samma frågor och funderingar som jag själv. Tonen är trevlig och vänlig och man peppar varandra när det är kämpigt. Känns som jag fått en massa nya vänner här som jag kan vända mig till med frågor och få tips men även klaga lite när det är jobbigt.
2 veckor efter op
- Svullnade i benet har gått ner. Första veckan kunde jag inte se/känna knäskålen. Inga blåmärken från dag ett.
- Sover lite bättre men kan fortfarande inte ligga på sidan och har då svårt att slappna av när jag vaknar på natten. Tar oxynorm och alvedon när jag lägger mig. Vaknar inte lika ofta men tidigt, vid 4-5 tiden och då tar jag återigen en alvedon för att ev kunna sova lite till. Händer att jag vaknar med huvudvärk. Tar dock inga tabletter dagtid.
- Klarar alla övningar utan problem.
- Tagit några korta promenader utomhus med kryckor.
- Klarar av mer och mer av vardagsbestyren här hemma.
Till stranden - vecka 3-4
Vinden har avtagit och solen skiner. Vilken underbar septemberdag! Jag tar mina kryckor och på försiktiga steg går jag ner till "vår" strand vid Laholmsbukten. Sträckan är ca 500 m x 2 och jag vilade en gång på vägen ner och en gång på vägen hem. Det gick bra och självförtroendet växte. Jag klarade det!
Besök
Inne i vecka 3 efter op får jag några besök av vänner. A-L från Mellbystrand kom med tomatsoppa på egen odlade tomater. Så gott och så snällt av henne! Besöken är verkligen uppskattade eftersom jag själv inte kommer någonstans. Så skönt att få prata om livet utanför hemmets väggar.
Agrafferna tas
Ett utdrag från Vårdguiden 1177
"Istället för stygn används ibland ett slags häftklamrar av rostfritt stål eller titan, så kallade agraffer. Sådana används särskilt vid långa sår eftersom det går fortare att häfta ihop ett sår med maskin än att sy för hand. Häftklamrarna måste alltid plockas bort när såret har läkt."3 veckor efter op
- Har övergått till kryckor (efter 2 veckor). Jag tar mig smidigare fram med dem. Släpper även kryckorna ibland och kan gå kortare sträckor inomhus. Men då haltar/vaggar jag så jag ska fortsätta med använda kryckorna. Koncentrerar mig på att gå rätt!
- Sover bättre men kan ännu inte ligga på sidan och har då svårt att slappna av när jag vaknar på natten. Tar Oxynorm och Alvedon på kvällen. Vaknar inte lika ofta men tidigt, vid 4-5 tiden och då tar jag återigen en Alvedon för att ev kunna sova lite till. Händer att jag vaknar med huvudvärk. Tar inga tabletter dagtid.
- Böjer höften ibland mer än 90° och känner ingen stramhet eller motstånd. Beror kanske på att jag vanligtvis är mycket rörlig och kan utan svårighet och med raka ben, lägga handflatorna i golvet. Vet att jag inte ska gå över 90° men samtidigt står det i mina papper "inga restriktioner".
- Tagit några promenader utomhus med kryckor, bl.a. ner till stranden ca 500 m och tillbaka (alltså 1 km) med en kort vilopaus på båda hållen. Fick dock träningsvärk i båda vaderna så ska försöka med flera kortare promenader istället. Får även ont i handlederna när jag lägger över tyngden på händerna. Måste träna på att det är benen som ska jobba!
- Klarar av mer och mer av vardagsbestyren här hemma.
- Agrafferna tas på vårdcentralen 3 v efter op.
- Blir extremt trött på eftermiddagen efter maten vid 15-tiden. Vilar och slumrar ofta till lite.
Restriktion att ej böja höften mer än 90°
Vissa moment är knepiga när man inte får böja höften mer än 90°. Det mest elementära, som att klä på sig, kan ställa till problem. Bara en sån sak som att sätta på sig trosor och sedan långbyxor kräver hjälp eller lite uppfinningsrikedom. Jag använder antingen en griptång eller numera tårna för att dra på vänstra benet (det opererade). Även en lång kökspinsett kan vara till stor hjälp.
Jag skriver ett inlägg i facebooksgruppen Höftledsopererade och ber om tips på en som är bra. Det kommer massor av svar och plötsligt skriver en kvinna "du kan få min". Så vänligt och generöst! 2 dagar senare ligger den i min brevlåda och den funkar!
Ledstång i trappan
Sådär ja! Idag (23/9) levererades ledstången, som jag beställde för drygt en vecka sedan. Lite mätande hit och dit och med mannens hjälp är den nu på plats. Så skönt att lätt komma upp på övervåningen och att slippa kryckorna i trappan. Snyggt blev det också.
Trött
Senaste veckan har jag haft ordentliga dippar på eftermiddagen. Jag blir förlamad av trötthet och kan inte ens lyssna på en bok, se på TV etc. Detta är en ny känsla och jag kan inte göra annat än att lägga mig på sängen.
Lunch på Hotell Riviera Strand
Idag är det fredag (27/9) och vi är bjudna på lunch på Riviera Strand. Jag känner mig så uppåt, har inte varit hemifrån på snart 4 veckor (förutom till vårdcentralen för att ta bort agrafferna) och det ska bli roligt att få "piffa till sig" och komma ut bland folk. God mat i vacker miljö med vänner. Kan det bli bättre?
Promenader
Jag gör mina dagliga promenader mellan 600 till 1000 m. Inte så långt ännu men jag fokuserar på att belasta benen lika och inte lägga tyngden på kryckorna. Vill skona handlederna så långt som möjligt, jag har ju artros även där. Köpte handledsstöd, men tycker inte att de är till någon hjälp.
Knappt 4 veckor efter op (28/9) går jag en runda till stranden och fortsätter en bit norrut och vidare tillbaka genom "tunneln". En sträcka på ca 1½ km. Nu är asfalten uppriven och vägen kommer att bli gång och cykelväg. Jag går lugnt med kryckor utan att vila förutom när jag fotograferar.
4 veckor efter op
- Lite svullnad kvar i vänster lår
- Rehabövningarna ca 3 ggr/dag
- Går utan kryckor inomhus. Haltar/vaggar dock lite så när jag går ut har jag alltid 2 kryckor.
- Tar dagliga promenader utomhus men ännu inte längre än ca 1 - 1½ km. Får lite ont i händerna och måste träna på att belasta benen och inte stödja för mycket på kryckorna
- Kan fortfarande inte sova på sidan, varken den friska eller opererade. Irriterande! Vaknar 2 ggr på natten och måste gå på toa.
- Slutat med morfin, tar Alvedon på kvällen och ibland på dagen när benet värker.
- Fortsätter använda toaförhöjningen.
- Vilar på eftermiddagen då tröttheten slår till.
Vecka 5 - 8
Bakslag
Igår (1 okt) gick jag en lite längre promenad, drygt 1½ km och väl tillbaka hemma stannade jag ute och fixade lite i trädgården. Mina basilikaplantor har gjort sitt och jag tömde krukorna. Plockade även in alla mina sticklingar som jag planterat tidigare i sommar. Det blev många steg utan kryckor och jag börjar känna av höften mer och mer. Men jag ville gärna få detta gjort.
Väl inne känner jag mig helt slut, ont i höften och jag måste lägga mig och vila.
Jag blir så ledsen, varför klarar jag inte mer? Ork och kondition tynar bort och nu känner jag även av ryggen. Men jag får ta nya tag och begränsa aktiviteterna efter min dags status. Men det är svårt!
3 oktober
Mår lite bättre efter att mest ha vilat en dag och hoppat över den dagliga promenaden. Men idag följde jag med till affären för första gången efter op och då blev det ganska många steg med stöd av kundvagnen. Jag behöver komma ut från hemmet och se andra ansikten....
4 oktober
Ont i ryggen!
Nu har jag fått problem med ryggen och har svårt att röra mig från sittande/liggande till stående. Mycket irriterande! Det räcker som det är.....suck 😔. Men jag försöker dock att röra mig så gott det går och idag blev det en promenad genom skogen, naturreservatet och njöt av det sköna höstvädret. Därefter en stund på förstukvisten i oktobersolen.
5 veckor
Benet känns stadigare och jag går bättre och bättre. Men om jag inte använder kryckorna haltar/vaggar jag fortfarande. Det kommer jag nog göra en lång tid framöver. Därför använder jag kryckor när jag gör mina dagliga promenader.
Dagens utmaning!
Idag, 7 oktober, är det vår 47:e bröllopsdag och den ägnade vi oss åt att skruva ihop en säng/soffa som vi beställt från IKEA. Skulle naturligtvis ha dokumenterat under arbetets gång för det var många delar att hålla reda på, haha......
Men nu är det gjort och hoppas den ska falla till belåtenhet för våra övernattande gäster.
5 veckor efter op
- Rehabövningar ca 2 ggr per dag.
- Bytt själv bandaget. Vill skydda såret och stripsen så länge som möjligt.
- Går oftast utan kryckor inomhus.
- Jobbigast just nu är ryggen. Därför viktigt med promenaderna
- När jag tar mina promenader (1 - 1½ km) använder jag alltid två kryckor och nu lägger jag inte tyngden på händerna som innan.
- Lämnat tillbaka rollatorn på vårdcentralen. Har inte använt den sedan vecka 2 efter op.
- Följt med till affären och även varit till bibblan och apoteket. Har dock inte kört bil ännu.
- Sover fortfarande på rygg och längtar till bättre tider. Suck!
- Vaknar två ggr per natt och behöver gå på toa.
- Använder toaförhöjning.
- Vilar en stund på eftermiddagen.
Sover bättre!
Nu börjar det hända saker. Helt plötsligt kan jag sova på sidan, både på den opererade och den friska sidan. Vilken lättnad! Detta innebär också att jag sover bättre, vaknar inte lika ofta för toabesök. Till min stora förvåning visade klockan att jag sovit oavbrutet i nästan 8 tim när jag vaknade igår (11 okt). När hände det senast?
Benet är inte alls svullet och operationsområdet ser fint ut och ömmar inte. (Nåja, vänster lår är nog lite större än det högra.) Däremot känner jag tydligare smärta från höger ljumske. Samma som i vänstra innan op. Så småningom blir det kanske en ny höft även på höger sida
Ikea
Det blev en tur till Ikea i veckan för att komplettera lite till bäddsoffan vi monterade i måndags. Köpte även en byrå till sovrummet. Det vill säga, vi kom hem med 3 platta paket som skulle bli en byrå. En utmaning, som jag dock gillar.
Ta da! Efter x antal timmar står den där. Jag fixade det i stort sett själv och så nöjd jag är! Men det känns i kroppen efter allt skruvande, fixande. Ryggen är nästan det största problemet nu och det beror nog på att jag inte kan träna som vanligt, gå som vanligt. Att stå böjd över alla delar som skall skruvas ihop gör inte saken bättre.
Det blev också en promenad ner till stranden. Jag behöver verkligen den träningen även om jag i övrigt är helt slut, trött i kroppen efter alla steg och rörelser inomhus.
Köra bil
Jag har väntat med att köra bil och tänkt att så småningom använda Volvon när det är dags eftersom den är automatare. Dessutom har min gula Seat varit utlånad till vänner, som har varit utan bil några veckor.
Min läkare sa visserligen att jag skulle vänta 2 - 3 månader tills jag har styrka i det opererade benet. Men det måste vara individuellt för mitt vänstra ben känns starkt och jag går bra utan kryckor. Om jag varit på benen en längre tid och börjar bli trött, kan jag omedvetet vagga lite.
Vid dagens promenad genom skogen, Södra Skummeslövs naturreservat, vände jag på kryckorna så att den övre delen, som armen brukar vila mot, var på andra hållet från mig. Bra träning för att inte stöda för mycket på kryckorna utan bara ha dom som balansstöd. Funkade jättebra. Idag blev det nog 2 km i skogsterräng. Jag hade först planerat att gå längs stranden men det blåste för mycket.
Första besöket hos sjukgymnasten
Ca 6 veckor efter operationen är det dags för första besöket hos sjukgymnasten på Strandängshälsan. Han kollar rörligheten och styrkan i mitt opererade ben och säger att det ser bra ut. Förklarade att jag kan röra mig som jag vill, så länge som det känns bra. Men jag ska vara försiktig med att vrida kroppen samtidigt som jag böjer höften, t.ex. när jag ska resa mig från en stol ska jag inte vrida kroppen samtidigt.
Jag frågade lite om luxation, hur vanligt det är och han menade att det händer mycket sällan. Han har varit med om det endast 2 gånger på 25 år och då har patienten gjort misstaget att böja, vrida samtidigt och en gång i duschen då patienten sträcker sig ner och halkar omkull.
Vi gick sedan igenom olika övningar som jag nu ska fortsätta med hemma. Bra att få nya utmaningar men han poängterade hela tiden att jag skall gå försiktigt fram, känna efter vad jag klarar.
6 veckor efter op
- Sover på båda sidorna!!!!
- Sover oftast hela natten utan toabesök eller 1 besök.
- Behöver inte griptång när jag klär mig.
- Starkare i benen och går utan kryckor inomhus.
- Tejpar såret med en hudfärgad kirurgtejp jag fick på vårdcentralen.
- Fortfarande svårt att nå lågt placerade saker, t.ex. lådorna längst ner i köket, saker på golvet mm.
- Lyckats klippa tånaglar!
- Promenaderna ute är mellan 1½ - 2 km
- Inga problem med att köra min bil.
- Tränar höftlyft och situps flitigare vilket lindrar mina ryggproblem.
- Tar ibland Alvedon eller Ipren på kvällen. Detta är mest för mitt icke opererade ben som nu känns av mer och mer.
- Vilar gärna en stund på eftermiddagen.
- Första besöket hos sjukgymnast (15/9)
Vecka 5
Ska jag vara orolig?
Övningarna jag fick i tisdags (15/10) ska jag helst göra 2 gånger per dag. När jag dagen efter skulle gå igenom övningarna hände något obehagligt när jag kom till övning 7. Jag står bredvid en stol och för vänstra benet rakt åt sidan. Det hugger till i höften. En så kraftig smärta att jag blir yr och måste profylaxandas i ca 30 sek. Vad hände? Det släpper successivt men jag blir rädd. Tänk om jag drabbas av en luxation, att höften hoppar ur led? Det gör riktigt ont i höften och jag vågar inte göra fler liknande övningar.
Köra bil
Vilken frihet det är när jag nu kan köra bil igen! Benet känns starkt och jag har inga problem med att komma in i bilen. Sätter mig först med benen utanför och lyfter sedan in dem. Nu behöver jag inte ha någon hjälp för att uträtta mina ärenden.
2:a besöket hos sjukgymnasten 24 okt
Berättade vad som hände förra veckan då jag fick akut smärta i höften vid en specifik övning. Han trodde inte att det var någon fara för luxation, höften kan krampa en tid efter operationen. Men jag är inte riktigt säker på att det var så oskyldigt. Det var en smärta jag inte alls kände igen. Även om jag har återhämtat mig och känner mig starkare än på länge fortsätter jag att ta det försiktigt med vissa rörelser.
Gåstavar
Jag går mer och mer utan kryckor och tycker att det känns bra. Men på mina promenader vill jag helst ha något att stödja mig mot. Dels för tryggheten men också att jag inte ska börja vagga eller halta. Träna rätt gångteknik är viktig.
Skitväder
Idag (26/10) hade jag tänkt jag prova stavarna på min promenad men ute regnar det och blåser så det känns inte så lockande. Istället blev det brödbak och lite annat fix.
7 veckor efter op
- Sover bättre nu när jag kan röra mig fritt i sängen.
- Behöver inte gå upp på natten för toabesök.
- Benen är starkare och jag rör mig bättre och bättre.
- Fick ett bakslag i veckan då jag blev riktigt rädd för luxation. Har nu åter hämtat mig.
- Går utan kryckor inomhus och med 2 kryckor utomhus. Ev. gåstavar i fortsättningen.
- Behöver inte strumppådragare.
- Kör själv till Ikea/Helsingborg och handlar. 23/10
- Böjer mig ofta mer 90° utan problem.
- Kan nå golvet med fingertopparna när jag böjer mig framåt med raka ben.
- 2:a besöket hos sjukgymnasten 24/10
- Rehab morgon och kväll. Höftlyft den bästa övningen för ryggen.
- Fortsätter använda en dyna (trädgårdsdyna) vid matbordet. Behövs knappt, men känns skön.
- Behåller toaförhöjningen tills vidare. Det är mest armstöden jag uppskattar. Hjälper mig när jag ska resa mig....
- Ingen vila på eftermiddagen.
Höstlov eller läslov
Den här veckan är Ludde på besök. Han fick åka med vänner till Varberg/Tvååker där vi hämtade honom sent igår kväll (27/10).
Idag följde han med till Maxi för att handla. Först blev det en ny jacka till L eftersom han hade glömt sin hemma. När vi väl kom in på ICA Maxi blev det rörigt.....! De bygger om och flyttar ALLT. Jaja, jag snurrade runt och hittade noll, fick fråga om nästan allt. Det blev många extra steg och även om jag hade en kundvagn att stödja mig på så blev det nästan ännu jobbigare att manövrera den fram och tillbaka. Puh!Väl hemma igen tänkte jag att jag har nog fått min dos av träning idag. Men efter att fått vilat benen en stund gick L och jag ut på min dagliga promenad. Jag gick med stavarna, som nu känns så mycket smidigare att hantera än kryckorna. Det blev en runda genom skogen ner till stranden i det härliga höstvädret! Alltså, så vackert vi bor.
Pepparkaksbak
Det är en tid kvar till jul men pepparkakor är alltid gott. Men nu blev det Halloween pepparkakor i stället för de mer traditionella julfigurerna. Jag fixade degen igår (28/10) och idag satte Ludde och jag igång med baket. Nu doftar hela huset jul. Så mysigt!
Vi hann också med en hel del lästräning på dagarna. Lovet kallas ju numera även läslov 💚
Intensiva dagar
Natten mot torsdag (31/10) kom resten av familjen Liljeqvist och på lördag var även Erik, yngste sonen med familj på besök. Det innebär att jag fuskat en hel del med rehabövningarna de senaste dagarna. När huset är fullt av barn och barnbarn har fokus legat på andra saker. Men det har dock blivit många steg och rörelser ändå och benen har känts trötta.
Toaförhöjning
När jag städade i fredags (1 nov) tog jag bort toaförhöjningen. Den var lite hög för barnbarnen och jag klarar mig utan den. Jag hade den så lågt det gick och det var främst armstöden jag uppskattade. Men nu känns det helt ok.
Huset tomt
Nu (3/11) har alla rest och lugnet har lagt sig över huset. Vår nya gästsäng/dagbädd från Ikea invigdes och fick godkänt.
Våra tallar
När vi flyttade hit för 40 år sedan var det viktigt att bevara tallarna på tomten, de var så vackra och gav karaktär till hus och tomt. Men med åren har jag/vi ändrat oss. Några träd har stormarna tagit under årens lopp och tack och lov har ingen skada skett på huset. Men de fyra som nu vuxit till sig ordentligt skräpar ner och kan även vara en risk vid nästa storm. En annan tanke som kommit efter alla stora skogsbränder är även faran att ha höga träd så nära huset.
Vi bor intill ett naturreservat och den finaste och promenadvänliga skogen man kan hitta. Så träd inom räckhåll finns det gott om.
Idag (4/11) kom Såglasbilen.se och sågade ner alla träden. Ett riktigt skådespel.
Lite tomt blev det allt, men några björkar får växa till sig så det ramar in tomten.
3:e besöket hos sjukgymnast 31 okt
Gick igenom lite nya övningar, bl.a. med gummiband. Nästa vecka ska jag börja på gymmet igen och försöka göra övningarna där. Men jag ska också ta upp lite träning för överkroppen; armar och bål.
Jag fortsätter dock att lägga största fokuset på mina promenader med stavar. Tycker att det ger mest träning just nu.
8 veckor efter op
- Går helt utan kryckor.
- Blir dock trött i benen om jag varit igång hela dagen. Men det är ju inte konstigt då jag har varit ganska stilla i flera månader innan op.
- Börjar känna av höger höft (den icke opererade) mer nu när jag är rörligare.
- Den strålande smärtan jag hade de första veckorna efter op är helt borta.
- Utomhus använder jag stavar på mina dagliga promenader på ca 2 km.
- Slarvar lite med övningarna från sjukgymnast förutom höftlyft och benlyft i sängen morgon och kväll.
- Slutat använda strumppådragare.
- Ser framemot övningar jag kan göra på gymmet, t.ex. för överkroppen.
- Kör bil
Vecka 9 - 10
Äntligen tillbaka på gymmet!
Nu är det drygt 2 månader sedan jag besökte gymmet och det var verkligen skönt att vara tillbaka igen. Jag började med att cykla i ca 15 min innan jag gick över till andra övningar. Det blev bl.a. situps och plankan på dynan. Jag körde även höftlyft med pilatesboll där. Jag har fortfarande svårt att komma ner och upp från golvet så dynan är perfekt.
Men första dagen blev det också en hel del prat med vänner som jag inte träffat på 2 månader. Nästa gång får jag försöka fokusera mera.
Trots att jag nu kan börja träna på gymmet igen har jag långt kvar till mitt gamla jag. Försöker att vara positiv för hittills har allt förflutit bra men samtidigt kan jag känna mig låg. Min högra, ej opererade höft börjar kännas av mer och mer så vissa rörelser/övningar smärtar på grund av den.
Men, men ... jag fortsätter göra de övningar som fungerar och hoppas att min stelhet i benen blir bättre.
Hälsostudion
 |
| Bild från https://nouw.com/ |
Rehabövningar i all ära men jag har verkligen sett fram emot att kunna ta upp träningen på gymmet igen. Jag har tränat på Hälsostudion i snart 27 år och det har blivit en del av min vardag. Det har nog också bidragit till att jag har kunnat leva med min artros så länge som jag gjort och dessutom att jag var i relativt bra fysisk form inför operationen.
Nu är jag fullt medveten om att jag har en bit kvar till mitt forna form och tar det försiktigt en tid framöver tills höftprotesen vuxit fast. Jag känner en stumhet i båda låren, men det är antagligen normalt så här kort tid efter operationen. Det finns trots allt mycket jag kan göra för att stärka muskler och förbättra konditionen. 
4:e besöket hos sjukgymnast
Jag fick idag (7/11) visa och gå igenom mina övningar jag gör på gymmet. Får hela tiden höra att jag har bra styrka och balans och att jag tränar rätt. Naturligtvis är det skönt att höra men jag är ändå lite otålig. Det har gått drygt 9 veckor sedan operationen och om några veckor har jag passerat den magiska gränsen 3 månader. Då ska protesen vuxit fast så pass att det är ok att böja sig över 90°. Jag är redan ganska rörlig och klarar av att böja höften över 120° (sjukgymnasten böjde mina ben och mätte) men det kommer att kännas bättre och tryggare ju längre tiden går och kroppen har återhämtat sig.
Nästa besök är inte bestämt. Jag känner inte att det tillför något vad det gäller övningar eftersom jag har ganska bra koll på vad jag behöver och vad som fungerar. Men eventuellt blir det ett besök om ca en månad då jag varit i Halmstad på återbesök hos ortopeden som opererade mig. Eller så fortsätter jag träna som nu.
Gymmet igen
 |
| Bild från: https://www.sporttema.se/ |
Övningarna fredag 8 november:
- Cykel 10 min
- Rip60: rodd och squats 10 x 2
- Magrulle: 15 x 2 (favorit nr 1)
- Balansplatta: squats och balans på ett ben med benlyft.
- Höftlyft på pilatesboll 10 x 5
- Situps: 20 x 2
- Planka: 2 min x 2
- Repen: 40 x 2
- "Stakmaskin" 60 x 2. Bra för att få upp pulsen.
9 veckor efter op
- Tagit bort toaförhöjningen (1 nov).
- Använder inga hjälpmedel förutom stavar på promenaderna
- Till gymmet första gången efter op. (4/11)
- Ca 1 timmes träningspass på gymmet 3 dagar i veckan.
- Trött i benen och får koncentrera mig för att inte halta.
- Känner en stelhet i låren, speciellt om jag suttit en stund. Kanske också träningvärk efter träningen på gymmet.
- Min högra, "friska höft" gör sig påmind (smärta), speciellt på promenaderna.
- Vänster lår är fortfarande lite svullet på ovansidan, även vid ljumsken.
- Ryggen krånglar fortfarande men jag försöker träna höftlyft och röra på mig.
- Fortsätter med mina promenader, 2 - 2½ km 3 -4 dagar i veckan.
Ont i ryggen
Min rygg har spökat från och till nu men jag har lyckats hantera det med promenader och höftlyft (bäckenlyft) morgon och kväll. Igår (12/11) blev det ingen promenad. Jag har fått mer och mer ont i min högra höft, speciellt när jag går, så jag vilade en dag. Stannade inomhus och jobbade med mattrasor till en ny mattväv. På kvällen kunde jag knappt resa mig från stolen....hm! Natten blev också oroligare än vanligt.
Mitt ärr och jag
Så här ser mitt ärr ut idag, snart 10 veckor postop. Jag är lite kluven om jag ska fortsätta tejpa eller om jag bara ska massera med lotion (eller olja). Får olika råd/synpunkter i gruppen Höftledsopererade på Facebook och kan inte riktigt bestämma mig.
Knäkudde
De första 5-6 veckorna kunde jag endast sova på rygg, vilket påverkade min sömn påtagligt. Jag kan inte beskriva vilken lättnad det var när jag äntligen kunde röra mig och vända mig obehindrat i sängen för att hitta en skön sovställning (finns att läsa här).
Stubbar
Våra stora tallar, som vi avverkade förra veckan, lämnade efter sig stora stubbar. Idag kom en kille med en stubbfräs och fixade även den delen. Vilka maskiner det finns som jag inte hade en aning om. Det tog knappt en timme att fräsa bort de fyra tallstubbarna plus några små gamla stubbar. En härlig frisk trädoft ligger nu i luften runt huset.
10 veckor efter op
- Använder inga hjälpmedel förutom stavar på promenaderna
- 1 -1½ timmes träningspass på gymmet 3 dagar i veckan.
- Promenader 2½ -3 km 3-4 ggr i veckan
- Känner en stelhet i låren, speciellt om jag suttit en stund. Kanske också träningsvärk efter träningen på gymmet.
- Min högra, "friska" höft gör sig påmind, speciellt på promenaderna.
- Vänster lår är fortfarande lite svullet på ovansidan, även vid ljumsken.
- Ont i ryggen! Får inte fuska med promenaderna och träningen!!
Vecka 11 - 12
Ryggen igen!
Tyvärr har inte ryggvärken släppt. I fredags (15/11) var en sämre dag. Körde i alla fall in till gymmet. Gick igenom mina övningarna med stor försiktighet. Men tyvärr kändes det inte bättre efteråt. När jag duschar och byter om ser jag mig i helfigur i spegeln och tycker att min kropp är sned. Den lutar en aning till vänster, som om mitt vänstra ben (opererade benet) är kortare. När jag lyfter en aning på benet blir kroppen rak. Vad är detta??!! Kan mina ryggproblem bero på detta? Är mitt vänstra ben verkligen kortare?
Söndag
Det blev en promenad även idag (17/11) och nu lämnade jag stavarna hemma. Tanken var att jag skulle koncentrera mig mig på gången och hur jag belastar båda benen lika. Jag försökte räta på ryggen och ta ut stegen ordentligt. Men jag upplever att vänster lår är "tjockare" eller stummare och fick verkligen anstränga mig att inte "sjunka ner" på vänster sida. Antagligen beror detta på att det smärtar i höger ljumske när jag går, alltså den icke opererade sidan. Ryggen känns dock ok när jag går men annars ingen förbättring på den fronten.
11 veckor efter op
- ONT I RYGGEN!
- Fortsätter träna på gymmet 3 dagar i veckan.
- Gör höftlyft (bäckenlyft) 20 x 5 morgon och kväll.
- Upplever att jag börjar känna musklerna i kroppen komma tillbaka. Speciellt lår och mage.
- Lite orolig för att mitt opererade ben är kortare än det andra! Kan mina ryggproblem bero på detta eller är det snedbelastning som är orsaken?
- Vänster lår känns tjockare/stummare.
Stel i kroppen
Min rygg är fortfarande ett problem och jag börjar bli ganska trött på det här. Jag ringde upp min sjukgymnast för att diskutera detta. Han tycker dock inte att jag ska ta upp kryckorna igen eftersom jag inte haltar. Däremot anser han att jag ska dra ner på min träning och koncentrera mig på basövningarna och promenader. Det låter faktiskt vettigt.
Nu har jag ett inbokat möte nästa vecka och då får vi se vad han säger mer angående snedbelastning, ryggen mm.Jag var så peppad att få ta upp lite av mina gamla övningar på gymmet och min kropp kanske inte var redo än, trots allt. Det är så lätt att ryckas med när man känner sig starkare och vill återfå sin forna form. Men hur svårt ska det vara att skynda långsamt?
Höftgruppen på Facebook har varit ett bra forum för att lufta frågor av alla slag, få uppmuntran och inspiration. Men ibland har andras framsteg känts stressande. Där finns några "supermänniskor" som går flera kilometer efter endast några dagar, går utan kryckor efter en vecka etc. Men självklart finns det andra som inte har det så lätt.
När jag då tänker tillbaka på mina kämpiga första veckor med rollator så blir man ju lite avundsjuk, att vissa kommer så snabbt tillbaka. Jag vet att man ska inte jämföra sig med andra, men det blir omedvetet så ändå.
Jag känner mig extremt stel i kroppen på morgonen och det beror väl delvis på min rygg, som inte vill samarbeta. Mitt vänstra lår känns också stelt och "klumpigt". Har det varit så hela tiden eller tänker jag mer på det nu när jag vill kunna röra mig som "vanligt"? Min högra höft smärtar mer och mer när jag går och jag får koncentrera mig så att jag inte haltar eller vaggar, som jag gjorde mer eller mindre innan operationen.
Oförändrat
Jag har tagit det lugnt i veckan med tanke på min onda rygg och hoppade gymmet i onsdags. Igår blev det pepparkaksbak och lite annat pyssel. Det har inte ens blivit några promenader. Veckan har bjudit på några regntunga dagar som inte lockar till att gå ut. Dessutom har jag mer och mer ont i min högra höft som hämmar min gång. Vila är det som gäller just nu.
Fredag 22 nov körde jag in till gymmet igen. Men jag tog det mycket lugnt! Cyklade ca 15 min, + repen och stavmaskinen. De övningar är bra för att få upp lite puls. Därefter några lätta balansövningar; squats på balansplatta mm. Jag fick ett tips i "höftgruppen" på en övning som ska vara bra för ryggen; "Katten": svanka - kuta rygg som jag gör på gymmet men även hemma. Den övningen känns skön och mjukar upp kroppen, i alla fall tillfälligt. Kommer att fortsätta med den övningen några gånger per dag.
 |
Bild från: https://yogobe.com/JulklapparDagarna har för övrigt ägnats åt julklappsinköp. Det innebär inte att jag stressat runt i affärer utan det har varit soffhäng framför datorn. Med 7 barnbarn blir det lite planerande ....... Men nu är allt i hamn, .... tror jag! 😄 De senaste åren har de flesta julklappsinköpen skett via nätet. LussebullarSå var det dags för årets julbak, dvs lussekatter och saffranskrans. Det finns inget som smakar så bra som hembakt och helst ska lussekatterna avnjutas nygräddade och halvljumma med en kopp kaffe. Saffranskransen är en tradition från min barndom. Min mamma bakade alltid en sådan krans och nu uppskattas den av mina barn. Egentligen har jag lite kluven inställning till julen. Som barn älskade jag julen med allt vad det innebar. Men som vuxen känner jag alla förväntningar som ska uppfyllas och det skapar lite ångest eller stress. Ofta har jag tänkt att det skulle vara skönt att bara resa bort och slippa allt. Men har man barn och barnbarn vill man ändå vara tillsammans med dem och göra det så trevligt och mysigt som möjligt. Men den kommersiella delen skulle jag kunna vara utan. När jag arbetade i skolan som textillärare var december månad den absolut stressigaste tiden. Alla elever som skulle bli klara med sina arbeten och betyg skulle sättas. Men som pensionär är det trots allt lite lugnare. Jag kan i god tid planera och förbereda mig inför julhelgen. Nu ser jag framemot julen, att få träffa barn och barnbarn. Eftersom 6 barnbarn bor 60 mil bort så är det inte så ofta vi ses.   12 veckor efter op
Vecka 13 - 14SjukgymnastenJag har nu träffat min sjukgymnast igen och diskuterat mina smärtor i ryggen. Han undersökte rörlighet och styrka och konstaterade att mitt onda sitter i spända muskler lite till höger i korsryggen. Delvis beror detta på att jag får mer och mer problem med min högra höft, alltså den icke opererade höften. Jag har fått svårare att promenera p.g.a. den och jag snedbelastar lite (omedvetet) när jag rör mig. Jag ska fortsätta med träning som är skonsam för ryggen och försöka promenera kortare sträckor. Det där med promenader har tyvärr inte blivit av den senaste veckan. Främst beror det nog på dåligt väder (ja, jag vet - "finns inget dåligt väder bara dåliga kläder"). Men jag har rört mig mer inomhus, bl.a. "trappträning"och tränat på gymmet 3 gånger i veckan. RehabMin rygg har inte blivit bättre och det är speciellt förmiddagarna som är jobbiga. När jag varit i gång en tid blir ryggen mer följsam och jag blir rörligare. Försöker göra "katten" och undviker tunga övningar eller tunga lyft för att skona ryggen. Rehabträningen gör jag i första hand på gymmet.
VärmedynaJag fick tips av en vän på gymmet att använda en värmedyna för att mjuka upp musklerna i svanken. Googlade lite och fastnade för denna som blivit "Bäst i test". Finns att köpa på många ställen men valde Apoteket Hjärtat eftersom de var billigast (255 kr). Dessutom fraktfritt och snabb leverans.
Återbesök hos ortopedDen 2 dec hade jag tid för en 3 månaders kontroll i Halmstad hos ortopeden som opererade mig. Jag var tidigt ute med tanke på de dryga 3 milen jag hade att köra. Väl där får jag dessutom vänta ca 40 min efter utsatt tid. Nåja, det gör inte så mycket men det var lite oväntat eftersom jag tidigare har kommit in tidigare än den bokade tiden. Idag var det snorhalt och jag kan tänka mig att ortopederna och akuten hade lite extra att göra denna förmiddag. Läkaren frågade hur jag mådde och hur det gått efter operationen. Han kollade mitt sår/ärr, som såg/ser fint ut. Jag har en ocementerad protes i titan, främre snitt. Min benkvalité är så bra att ocementerad var bäst enligt honom. Vidare: - "Kan du stå på ett ben"? Jag: - "Javisst, det är en av de övningarna jag gör på balansplatta några gånger i veckan". - "Haltar du"? Jag: - "Ja, men p.g.a. den andra höften som smärtar mer och mer"....... Vi tittade på röntgenplåtarna som togs efter operationen och han förklarade att man kunde se att även den andra höften är angripen. Han ansåg att det blir nog nödvändigt med operation även där och ville boka in en tid efter jul. Jag tvekade av flera orsaker. Jag förstår att om jag ska kunna gå normalt så måste det till en protes även i höger höft men trodde kanske att jag skulle kunna skjuta på det en tid. Suck! Men som det ser ut nu haltar jag mer och mer och det är INTE kul...... Jag kommer få en ny kallelse i februari och så får jag se hur jag känner då. Jag frågade lite om varför jag fick blodtrycksfall med tre (3) svimningar som följd. Han förklarade att smärta kan utlösa blodtrycksfall och händer ibland vid ryggbedövning.Det positiva är att värmekudden jag har köpt lindrar mina ryggsmärtor. Jag har den i fåtöljen framför TV:n och på natten har jag den i sängen och knäpper på den först på morgonen innan jag går upp. Så skönt och hoppas att den nu ska fortsätta göra ryggen och kroppen följsammare!
|
