Mina anteckningar om operationen av min hand - en helt annan typ av resa.
För drygt tre år sedan fick jag diagnosen karpaltunnelsyndrom. Det innebär att handen domnar bort och känseln försvinner i fingrarna, ungefär som när ett ben eller arm "somnar". Besvären är störst nattetid men även på dagen när man utför enformiga arbeten.
Jag hade haft besvären under fler år men tänkte att det kanske hör till åldern. När jag började googla besvären insåg jag vad det var och tog kontakt med min vårdcentral.
Men min läkare rekommenderar inte operation utan istället handskenor som håller handen rak. Dessa använde jag främst på natten och de hjälpte till en viss del. Men problemet med trång karpaltunnel med domningar som följd kvarstod. Trots att jag är högerhänt kändes besvären mest i vänstra handen.
Under åren som gått har jag talat med många som gått igenom operationen och som är mycket nöjda med resultatet. De har peppat mig att ta tag i problemet och gå till en annan läkare.
I höstas ringde jag min vårdcentral och bad att få träffa en annan läkare än min "husläkare" för att få en "second opinion". Det gick bra och jag fick en tid 29/11, dagen innan vår planerade resa till Thailand. Läkaren konstaterar samma sak, karpaltunnelsyndrom och föreslår operation. Han säger också att detta är en rutinoperation. Jag ber att remissen skickas till Capio Movement i Halmstad eftersom jag hört så mycket positivt om dem. Hela besöket tar ca 5 min.
Ok, det känns ju bra att det börjar hända något. Tänker att de hör nog av sig efter jul och nyårshelgen.
Sista dagen i Thailand (17/12) får jag ett sms från Movement. Det är en påminnelse att jag har en inbokad tid på måndag den 19/12!
Oj, jag har alltså fått en kallelse som ligger i brevlådan där hemma. Vilken tur att det inte var tidigare. Nu hinner jag precis hem, landar på Kastrup vid 19-tiden på söndag kväll den 18/12. Några timmar senare är vi hemma och jag kan läsa kallelsen. Ett läkarbesök inför ev. operation. Tack och lov har jag inbokad tid först på eftermiddagen.
Lite trött och jetlaggad kör jag upp till Halmstad på måndag. Jag är i god tid eftersom jag är osäker på om jag hittar. Efter lite sökande hamnar jag rätt.
Blir inkallad lite tidigare än avtalad tid och träffar en äldre trevlig läkare med glimten i ögat. Han konstaterar samma sak som tidigare - karpaltunnelsyndrom. Han förklarar vad det är och föreslår operation. Hela besöket tar ca 5 min! Jag kör från Movement kl. 14.21 enl. parkeringskvittot och då var min avtalade tid 14.20!
Någon dag senare får jag en kallelse för operation den 17/1 2017. Så snabbt allt har gått sedan jag väl tog kontakt med min vårdcentral. Läkarbesök 29 nov till operation 17 jan = 49 dagar! Och då en julhelg däremellan.Dagen för operation närmar sig och kvällen innan börjar förberedelserna.
Jag duschar och tvättar håret med Descutan tvål som jag köpt på apoteket. Efter det får jag inte använda hudcreme eller bodylotion. Sedan rena kläder och rena sängkläder. På morgonen ny dusch (ingen hudcreme, ingen smink). Jag får inte äta något efter 24.00 kvällen innan, endast ett glas juice/kaffe på morgonen och 2 timmar före ankomsttiden 9.00.Operationsdagen
Vi kör hemifrån 8.15. Kall morgon, vacker himmel. Väl framme beslutar sig F för att köra hem och jag ska messa honom när jag är klar. Betalar i receptionen (300 kr) och tar sedan hissen mot våning 3 och operationsavdelningen.
En kvinna kommer samtidigt som jag och vi blir genast mottagna och visas till ett rum där vi får byta om. Hon ska opereras av en annan läkare. Endast underkläderna får vi behålla och vi får sätta på oss en lång skjorta och tunna bomullsstrumpor + plastskydd på fötterna. Våra kläder låses in i ett skåp och nyckeln hängs runt min hals.
Därefter går vi in i ett rum där patienter förbereds inför operationen. Jag lägger mig på en säng och blir omstoppad med ett papperstäcke. Flera patienter ligger här med skärmar mellan sängarna. Hela tiden blir jag mycket trevligt bemött. Jag får intrycket av det är massor av personal och alla är omtänksamma och trevliga.
Nu får jag tvätta handen/armen igen! I ca 5 min tvättar jag handen med tvålsvampen descutan. Därefter lindas den in med en pappersfilt. Sköterskan, Lise-Lotte, ger mig 2 alvedon i förbyggande syfte.
Sedan kommer läkaren, Torsten H in. Han hälsar och ger mig en bedövningsspruta i handen. Han gör det mycket försiktigt och allt går bra. Det spänner lite i handen, men helt ok. Han skämtar och säger att jag klarade det fint och vore jag yngre skulle jag ha fått ett klistermärke. 😉 Allt känns mycket avslappat och jag känner mig inte orolig. Träffar även narkossköterskan Per. Jag ska ju inte bli sövd men tydligen är en sådan med även på operationer med lokalbedövning.
Nu är det dags att förflytta mig till operationssalen. Där är fler sköterskor, men kommer inte ihåg namnen. Här är det ganska svalt men jag blir omstoppad med papperstäcke. Ett skynke med hål i där jag trär igenom min vänstra hand, läggs över en ”stång” så att jag inte kan se något av operationen. Här tvättas handen IGEN! Noga.
Bedövningen testas genom att läkaren nyper med en pincett i handen. Armen ligger på ett armstöd till vänster. En manschett spänns runt armen för att stoppa blodtillförseln i handen. Inget av detta varken ser eller känner jag men sköterskan informerar mig.
Jag erbjuds att lyssna på musik och efter lite strul med radion kopplar vi in hörlurar i min mobil och jag kan lyssna på Spotify. Jag hinner lyssna på drygt en låt med U2 när de förklarar att operationen är över. Helt otroligt vad snabbt det gick! Klockan är 9.45. jag har alltså varit här ca en timme och allt är klart.
Ett vattentätt plåster sitter över såret och ett bandage med extra tryck (hopvikt gasväv ovanpå plåstret) läggs runt handen. Hela handen känns som en klubba. Bedövningen gör att jag inte kan använda fingrarna. Nu får jag gå till omklädningsrummet och byta om till mina egna kläder. Det blir dock problem med knappar, strumpor mm. Men jag får lite hjälp. Tur att jag har en tröja som går att dra över bandaget. Jag ringer till F som hunnit köra tillbaka till Båstad.
Mer info om karpaltunnelsyndrom och behandling finns här.
Därefter får jag sätta mig ner i korridoren vid en bricka med kaffe och smörgåsar. Så gott det smakar! Det blev ju inte någon frukost imorse.
Läkaren går igenom allt och informerar mig om värktabletter mm. Får med mig en remiss till min vårdcentral där stygnen skall tas om två veckor.
Jag hinner inte vänta länge innan F kommer och hämtar mig.Väl hemma igen blir det soffan. Handen är fortfarande bedövad men jag kan röra lite på fingrarna.
Mot kvällen släpper bedövningen och jag känner en svag molande värk. Men inte alls så ont som jag hade befarat. Tar ändå en värktablett till natten så att jag ska kunna sova gott.
Dagen efter operation
Vaknar på sennatten att det värker i vänstra benet. Det känns som stötar strax ovanför knät. Lite märkligt att jag känner värken i benet och inte i handen. Men jag antar att nerverna i hand och ben har förbindelse med varandra. Det pågår ett tag med jämna mellanrum innan jag tar 2 Alvedon och lyckas slumra till igen.
Idag blir det en slappedag. Läser, ser på TV och sitter vid datorn en hel del. Svag värk i handen, men inte alls så farligt.
Fingrarna helt ok, dvs det går att "använda" dem.Tre dagar efter operation
Idag en vända till gymmet
Klart man blir lite rastlös när vardagen begränsas p.g.a. man inte kan göra det man är van vid. Mina veckor består vanligtvis av träning på Hälsostudion minst 4 dagar i veckan. Den vanan bryts under våra resor men när jag är hemma saknas något om jag inte får min träning.
Lördagarna är för mig gymmet med trevliga medlemmar och frukost efter det. Så i morse åkte träningskläderna på och jag körde in till gymmet strax före kl.9.
Min avsikt var att gå på löpband en halvtimme och sedan lite squats och utfall. Men alla löpband var upptagna och C "lockade" in mig på HIIT-passet. Ja, hon förstod ju att jag inte kunde köra fullt ut, men jag ville gärna testa lite. Lite puls och övningar utan vikter funkade ganska bra. Men efter en halvtimme kände jag att jag inte kunde hänga med. Vid hög puls kände jag stickningar i fingrarna och det är svårt att göra bröstpress och armhävningar utan att använda armarna-händerna.
Därför går jag ut mitt i passet och ställer mig på ett löpband. Går i raskt tempo ca 20 min. Jag inser att jag verkligen måste lyssna på kroppen.
När HIIT-passet har slutat dukas frukosten fram. Det bir en trevlig fikastund tillsammans med andra medlemmar. Trevligt!
Vanligtvis duschar jag på gymmet, men nu får det bli hemma istället. Blir lite krångligt att plasta in handen i omklädningsrummet.
Stygnen ska tas
Idag är det 2 veckor sedan jag opererade min hand och stygnen skall tas. Läkningen har gått fint och handen känns bra. Svullnaden har gått ner och jag känner att jag kan använda vänster hand mer och mer. Inga domningar i handen nattetid!
Jag har dock behållit bandaget under de två veckorna som gått. Det känns som jag "skyddar" handen bättre på det viset. Men det är klart att det är lite opraktiskt när man ska duscha eller tvätta sig.Idag åkte jag in till distriktsköterskan på min vårdcentral för att ta bort stygnen. Hon gjorde rent innan hon pillade bort stygnen med en pincett. Sedan tejpade hon såret med smala Steri-Strip. Hittade ett klipp på YouTube
  Före stygnen är tagna - och efter där såret skyddas av ett plåster. |
